29 mars 2018

Välförtjänt gnäll

I flera månader hade vi ett väldigt högt oregelbundet ljud i vår lägenhet som tydligen kom sig av att kullager behövde bytas på takfläkten. Jag tror att det är fixat, men jag VET inte och det driver mig till vanvett. Jag sitter och lyssnar och lyssnar, men vet inte, kan inte lita på om ljudet är borta eller om jag vant mig så mycket vid det att det liksom bara blivit en konstant bild i min vardag, omöjligt att upptäcka.

Jag vandrar genom ett vaacum och ett helvete på samma gång. Jag försöker så förtvivlat att få ihop mina dagar, men det känns som att saker rinner mellan mina fingrar. Mitt minne läcker som ett såll. Oförmågan är på topp. Jag är så jävla trött på det här. Vill bara glömma, glömma, glömma.

Får inte glömma än på flera veckor.
Varje andetag är för helvete jobbigt.