31 jan. 2016

När gudar dör

Den 11 januari klockan 08:17 fick jag ett meddelande från en gammal vän jag inte pratat med på åratal. Det var kort, koncist och fick hela morgonen att frysa till is.
"Beklagar sorgen. Bowie har gått bort."
Det har nu gått tjugo dagar sedan dess och jag trodde således att jag skulle lyckas skriva det här utan att gråta. Jag trodde fel.
Så det långa inlägget får vänta ytterligare en tid. Det där inlägget som jag liksom vill använda för att fylla tomrummet med ord.

Tills dess lyssnar jag om och åter på Lazarus och drömmer om en värld där gudar aldrig dör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar