Lyckan. Lyckan är så total. Hon kan inte sluta röra vid honom, röra vid det kortklippta håret och de orakade kinderna och armarna med sina nålstick. Han är tillbaka, tillbaka, tillbaka! Det sjunger inombords. Allt är som det skall vara. Det är han och hon och hela Kalmar ler, hela världen skrattar. Han hittade henne, hon hittade honom, de hittade varandra igen. Ingenting spelar någon större roll i övrigt. Ingenting utom rösterna. Rösterna som börjat prata igen. Som börjat säga saker. Om Tobbe. De vill att han skall bli något nytt, men hon vill inte, borde inte, kan inte. Hon måste lösa det. Lösa det och lösa det snabbt. Hon tycker så mycket om hans andetag.
De andra? Finns någon kvar av de andra? Hon vet inte. Ibland tycker hon sig se dem i ögonvrån, men det känns som så länge sedan nu. Tobbe är här. De andra är borta. De andra. Hennes. Hon behöver dem nu. Behöver dem för att andarna viskar deras många namn i gräset när hon går längsmed stranden. I parken kraxar kråkorna om dem. Hon behöver dem. Behöver dem. Behöver dem inte. Behöver något nytt. Någon ny. Någon som hon kan lära upp om andarna och sedan mata skriken med. Någon som förstår henne och älskar henne och som inte är Tobbe. Någon mer. Någon viktig. Någon nästan lika viktig som Belinda och Rebecka, men inte fullt så viktig som Sam och Abbah. Någon.
Fingrarna flyger över tangenterna. Söker. Letar. Någon. På gatorna rör hon sig som i en frenesi. Söker. Letar. Någon finns där ute. Någon speciell. Någon som andarna menar. Tre är ett magiskt tal. Tre gånger tio måste vara än mer magiskt. Viktigt. En milstolpe. Något som skall befria henne och få rösterna att HÅLLA KÄFTEN. Till sist.
Någon.
Kanske har hon redan sett Någon? Kanske finns Någon alldeles i närheten? Var natt packar hon ned brödkniven och bandaget och en liten påse med blandade tabletter som hon hittade i Tobbes väska. När Någon är där till sist måste hon vara beredd.
Någon. Den Utvalde. Det är aldrig lätt att vara Utvald, det skall Gudarna veta. Katja vet. Katja vet det bättre än så många andra. Den utvalde kommer att skrika och gråta och våndas och blöda. Det gör ont att födas, varför skulle annars barnen vråla?
Men ingenting som är lätt att få är värt att ha. Det måste vara svårt. Det är Lagen. Lagen som bestämmer allt. Tre gånger tio, tio gånger tre. Nummer tre är död nu. Nummer tio också. Men nummer tio gånger tre kommer att leva för evigt och alltid. På något vis.
Eller inte alls.
De andra? Finns någon kvar av de andra? Hon vet inte. Ibland tycker hon sig se dem i ögonvrån, men det känns som så länge sedan nu. Tobbe är här. De andra är borta. De andra. Hennes. Hon behöver dem nu. Behöver dem för att andarna viskar deras många namn i gräset när hon går längsmed stranden. I parken kraxar kråkorna om dem. Hon behöver dem. Behöver dem. Behöver dem inte. Behöver något nytt. Någon ny. Någon som hon kan lära upp om andarna och sedan mata skriken med. Någon som förstår henne och älskar henne och som inte är Tobbe. Någon mer. Någon viktig. Någon nästan lika viktig som Belinda och Rebecka, men inte fullt så viktig som Sam och Abbah. Någon.
Fingrarna flyger över tangenterna. Söker. Letar. Någon. På gatorna rör hon sig som i en frenesi. Söker. Letar. Någon finns där ute. Någon speciell. Någon som andarna menar. Tre är ett magiskt tal. Tre gånger tio måste vara än mer magiskt. Viktigt. En milstolpe. Något som skall befria henne och få rösterna att HÅLLA KÄFTEN. Till sist.
Någon.
Kanske har hon redan sett Någon? Kanske finns Någon alldeles i närheten? Var natt packar hon ned brödkniven och bandaget och en liten påse med blandade tabletter som hon hittade i Tobbes väska. När Någon är där till sist måste hon vara beredd.
Någon. Den Utvalde. Det är aldrig lätt att vara Utvald, det skall Gudarna veta. Katja vet. Katja vet det bättre än så många andra. Den utvalde kommer att skrika och gråta och våndas och blöda. Det gör ont att födas, varför skulle annars barnen vråla?
Men ingenting som är lätt att få är värt att ha. Det måste vara svårt. Det är Lagen. Lagen som bestämmer allt. Tre gånger tio, tio gånger tre. Nummer tre är död nu. Nummer tio också. Men nummer tio gånger tre kommer att leva för evigt och alltid. På något vis.
Eller inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar