"Sömnproblem kan ju göra vem som helst lite knäpp, men jag sover bra nu." säger jag och ler med alla tänderna mot arbetsförnedraren. Ja, jag sover bra nu. Inte så mycket annat förändras därmed, men jag sover bra nu. Jag sover bra nu och gråter bra nu och vill skrika så länge att jag inte längre finns och saknar självskadebeteendet och har ett svart samvete så becksvart att inget ljus i världen kan rå på det. Så ja, tack, jag sover utmärkt nu. Jag har en dygnsrytm. Jag går och lägger mig i vettig tid och sover som minst sex timmar, men vanligare närmare åtta.
Och ingenting blir gjort. Och så fort jag slappnar av det allra minsta så blir jag förkyld och febrig. Och jag måste skärpa mig, hålla mig på helspänn, för det tycks vara enda sättet att hålla febern borta. För det finns saker att göra. Det finns alltid saker att göra och för lite tid att göra dem på.
Jag lyssnar inte på musik längre, annat än om jag diskar. Jag kan inte förmå mig till att läsa något mer ingående än lättförståelig ungdomsfantasy eller böcker jag redan läst femhundra gånger. Jag kan inte lajva, inte spela magic, inte studera. All fantasi är på semester och jag måste skärpa mig, skärpa mig, skärpa mig. Men jag sover bra nu, tackar som frågar.
Och ingenting blir gjort. Och så fort jag slappnar av det allra minsta så blir jag förkyld och febrig. Och jag måste skärpa mig, hålla mig på helspänn, för det tycks vara enda sättet att hålla febern borta. För det finns saker att göra. Det finns alltid saker att göra och för lite tid att göra dem på.
Jag lyssnar inte på musik längre, annat än om jag diskar. Jag kan inte förmå mig till att läsa något mer ingående än lättförståelig ungdomsfantasy eller böcker jag redan läst femhundra gånger. Jag kan inte lajva, inte spela magic, inte studera. All fantasi är på semester och jag måste skärpa mig, skärpa mig, skärpa mig. Men jag sover bra nu, tackar som frågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar