2 aug. 2013

Ännu ett ovälkommet möte med Verkligheten

- Det har kommit till vår kännedom, sade han svalt, att du försökt må bättre igen. Försökt komma undan... Oss.
- "Er kännedom"? "Oss"?! Lägg av med dina härskartekniker. Vi vet ju båda att det bara är du, svarade jag ilsket.
Han log överseende och rättade till slipsen samt lyfte upp sin mapp för att åter igen placera den exakt lika precist på bordet framför sig.
- Vi tog oss friheten att rätta till några saker, fortsatte han. Ingenting världsomvälvande, bara några detaljer som var fel.
Jag vägde på stolen. Kunde inte låta bli. Någonting hos honom tog alltid fram tonåringen i mig igen. Någonstans ifrån fick jag den näst intill okuvliga lusten att tugga på en hårslinga, men jag lyckades trycka undan den.
- Varför kunde inte bara saker få vara bra? Det såg ut att vara bra, bättre än någonsin. En ljusning vid horisonten. Varför i helvete kan du inte bara lämna mig i fred?
Åter igen det avmätta småleendet.
- Men, gumman, det förstår du väl att jag inte kan göra. Vi är hoplänkade. För alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar