31 okt. 2012

Dag 12 - 10 kvinnliga favoritskådisar

1. Penelope Cruz - Min kärlek till henne kan mer liknas vid fanatism i vissa stunder. Jag älskar allt hon gör. Jag älskar hur hon ser ut, hur hon rör sig, hur hon pratar. Jag älskar hennes val av roller och hur hon tolkar dem. Jag avgudar henne, helt enkelt.

2. Winona Ryder - På nittiotalet och början av 2000-talet var hon svartrockarnas gunstling. Killarna var kära i henne och tjejerna ville vara henne. Hennes rollpresentation i Heathers var nog den som placerade henne slutgiltigt på min lista.

3. Nicole Kidman - Sexig häxa i Magiska Systrar eller iskall bitch i Guldkompassen, hon klarar av vilket som precis lika bra. Dessutom är hon en av de människor som verkligen bara frusit fast i tiden.

4. Ingrid Bergman - Mer klassiskt än så här blir det bara inte. En av tidernas främsta skådespelerskor utan tvekan, likaså en av tidernas största skönheter.

5. Marisa Tomei - Det finns något oändligt rörande hos Marisa Tomei som slår an en ton i hjärtesträngen. Hon lyckas verkligen förmänskliga karaktärer och göra dem verkliga.

6. Helena Bonham Carter - I Fight Club fick jag verkligen upp ögonen för henne, men det är alltid roligt att se henne. Till och med tråkiga filmer blir mycket mindre tråkiga om hon finns med i dem.

7. Paula Raymond - Ännu en gammal goding. Jag avgudade henne bland annat efter den makalöst bra spelade rollen i Skräcködlan (som var tusen år före sin tid).


8. Betty White - Hon finns inte främst på listan för sina prestationer som skådespelerska, utan för sin otroliga personlighet.

9. Michelle Pfieffer - När jag pratade med min man om den här listan så kom hennes namn upp. Jag hade inte tänkt på henne, men ju mer jag gjorde det, desto mer var jag tvungen att placera henne här.

10. Jennifer Conelly - Många år har gått sedan Labyrinth, men precis som man kunde ana i den filmen så blev hon en skönhet såväl som en underbar skådespelerska med tiden. Om man tvivlar så kan man ju alltid se A Beautiful Mind igen och igen och igen....




Myskänslan

Och nu när kylan slagit till så finns myskänslan där. Promenaderna blir längre, teet blir bryggt allt oftare. Jag tänder fler ljus och mer rökelse och letar reda på sjalar och halsdukar. Jag pysslar och syr och gör nya smycken. Jag virar in mig i filtar på balkongen och läser andlöst om Belgaraths tid innan Belgarion. Jag bakar paj och bjuder mina vänner på pumpasoppa. Jag planterar växter och drömmer om odlingslottens kommande storhet. Jag busar mer med hunden och kramas mer med barnet och är överlag bara en mycket, mycket lyckligare människa.

Jag tittar på repriser av River Cottage och äter glass iklädd mitt kultistkåpenattlinne ihopkurad i soffan med katter över hela mig. Jag ser om Nightmare Before Christmas och återupplever gamla kärlekar. Jag läser serier och lyssnar på när Ralph Fiennes läser T.S. Eliot.

Min höstkappa är snart klar. Förut var den en luvjacka som Alv sytt i svart med vita kanter. Nu är den en kappa med veckad velour i blålila, med en dödskalle på bröstet och en pumpa på dragkedjan. Med glittrande pärlor på ärmarna och med foder som är svart med silverstjärnor.
- Men tänk om det är för kallt för att ha den när den väl blir klar? sade yetin. Jag skrattade åt honom. Med en extra kofta och en extra sjal kan jag ha den genom hela vintern om jag vill.

Jag planerar rollspel och spelleder och bygger hemsidor. Jag tar långa promenader med goda vänner och har filmkvällar där jag försöker sprida mina egna förälskelser vidare till andra.

Jag är lycklig.

30 okt. 2012

Dag 11 - 10 manliga favoritskådisar

1. Christian Slater - Tonårsidolen håller än. Om någon tvivlar på att han kan spela mer än den roll han oftast fått spela så kan de ta en titt på Untamed Heart och ändra åsikt.

2. Jack Nicholson - Fortfarande en av de största. Jag tror aldrig jag sett någon annan med förmågan att spela så vidrig och så charmig på en och samma gång.

3. Vincent Price - Ett måste på en svartrockares lista, tycker jag allt. Mer ikoniskt än så här blir det knappast.

4. Ron Pearlman - Jag har av någon anledning alltid haft en viss förkärlek för honom. Tror dessutom aldrig jag har sett honom i en dålig film heller.

5. Lee Marvin - Det var någonting hos honom som helt enkelt gav genklang hos mig.

6. Per Oscarsson - Som ende svensk på den här listan, både för gamla, geniala filmer såväl som senare material. En personlighet utan tvekan.

7. Marlon Brando - Att han hör hemma bland de största är väl knappast någon nyhet. Faktum är att om det inte gällde mina personliga favoriter så hade jag inte satt honom som nummer sju utan snarare nummer ett.

8. Sam Elliott - Med en charm större än världen och en röst som gör att jag försvinner in i mitt eget lilla Shangri-La hör han verkligen hemma på den här listan.

9. Errol Flynn - Var en av mina tidigaste förälskelser när det gäller skådespelare, och den kärleken håller än i dag.

10. Bela Lugosi - Om man som jag älskar gamla skräckfilmer så måste man låta Bela avrunda den här listan.

Tekannor i form av pumpor

Som många redan förstått så älskar jag pumpor. Jag älskar även te. Min senaste stora dröm är således att få en tekanna i form av en pumpa i och med att min gamla tekanna gått sönder. Lite sökningar på nätet resulterade i fantastiska tekannor som jag vill visa, både för att de är så fina och för att kanske inspirera någon till en julklapp åt mig!

En hel servis i pumpastil!

En av de vackraste kannorna jag hittade.

Ännu en söt kanna.

Lite mer gammaldags, men den har sin charm.

Min absoluta favorit!

Från en butik på Etsy.

Dubbelpumpa, någon?

Nu gillar jag ju de orange mest, men den här var också väldigt vacker.

Och så en sista för att runda av lite.
 Var hittar man då tekannor i form av pumpor? Ebay verkar vara ett säkert kort, Etsy finns också.

I värsta fall får jag väl leja en stickkunnig galärslav åt mig för att dölja en ickepumpa-kanna. Det vore helt klart inte fel det heller.

Nåväl, nu skall jag gå och drömma om tekannor över en kopp... ja just det: Te!

Sjörövar-Nessies blommor

Jag har en vän som inte heter Sjörövar-Nessie. Hon tillbringar ibland flera månader med att åka båt. Hon gillar helt enkelt att åka båt. När hon kommer hem igen skall jag nog spela Cocos Palmes låt "Åka båt" för henne och se om hon känner igen sig.
Hur som helst. När man tillbringar så lång tid med att åka båt så kan det hända att ens krukväxter känner sig lite ensamma och övergivna. Då är det kanske ganska bra att lämna dem hos mig i stället. Jag skriver "kanske ganska bra" eftersom jag inte på något vis garanterat deras överlevnad. Nessie tyckte bara att de skulle ha en bättre chans här än inlåsta i hennes bostad.

Sagt och gjort. Jag har nu tre främmande krukväxter i mitt hem. Jag har låtit dem umgås med andra blommor som liknar deras sorter, samt andra som inte gör det för att verka för mångfalden i deras umgänge. Jag har dessutom läst sagor för dem, pratat med dem om Harry Potter och spelat utbildande klassisk musik för dem. Jag har funderat på om jag borde klappa och tvätta dem också, men än så länge har jag låtit bli. Det händer också att en eller annan av dem får vatten ibland. De verkar faktiskt trivas så här långt. Eller tja, de har inte klagat i alla fall.

Men jag tar inte ut någon seger i förskott, den som lever får se hur det går!

Nite Life

Sen natt på klubben Nite Life. Många besläktade från staden närvarar på den ytterst exklusiva V.I.P.-avdelningen. Belysningen är dämpad. Musiken är just nu någon form av jazz. Sheriffen står som vanligt för sig själv och övervakar allt med bister uppsyn. Hennes trovärdighet hade bara sjunkit mer och mer för varje möte som varit och nu höll hon sig nästan konstant på sin kant. Toreadorledaren Hedda sitter i en bekväm soffa och skrattar klingande åt något hennes klanfrände säger. Två av klan Tremere står i ett hörn och samtalar lågmält. Den ene av dem verkar irriterad. Medlemmar ur andra klaner umgås, pratar, dansar. Man kan till och med se fursten sitta och betrakta tumultet med ett ögonbryn lyftat och en outgrundlig min.
Plötsligt stängs musiken av med ett knäpp och folk tystnar och ser sig omkring, genast oroade. Ett surrande i högtalarna visar att någonting har satts på och sedan kommer en ljudinspelning. Den ena rösten är oklart vem den tillhör, men den andra är definitivt tillhörande Vanessa Karg, sheriffen.
- Du kan inte ljuga längre, inte sant?
- Det är sant, svarar Vanessa med en röst som innehåller fruktan.
- Berätta om vem du är. Vem du är egentligen. Vad du gjorde innan du blev invigd.
- Jag... var... en... jägare.
Blickar utbyts mellan de besläktade i lokalen och alla samtal har stannat upp. Blickarna fästs uppåt, mot de högtalare som spelar upp den märkliga bekännelsen för dem. Om Vanessa kunde bli blekare så skulle hon vara det vid det här laget. I stället är hon sammanbiten och nävarna är hårt, hårt knutna. Fursten ser nästan... road ut.
Inspelningen fortsätter ännu en stund, under vilken Vanessas röst avslöjar att hon brukade vara en av de mest framgångsrika jägarna i landet, med inriktning på det jägarna brukar kalla "iglar". Iglar. Besläktade. Siffror på antalet hon förpassat vidare meddelas. Hennes löst låter mer och mer plågad, men den andra rösten fortsätter sitt förhör och av någon anledning verkar hon inte kunna låta bli att svara. När ett klick markerar slutet på inspelningen är det tyst i några sekunder och sedan tar Vanessa två steg fram mot fursten.
- Det är inte sant, ers nåd! Gå i god för mitt ord! men det är ingen order, utan en desperat bön. Fursten kvarhåller sitt roade uttryck i ansiktet och höjer sedan blicken till den tomma luften strax bredvid sheriffens vänstra axel. Så nickar han erkännande.
Ännu en röst utan kropp hörs nu, men inte ur högtalarna utan ur det tomma intet. En röst som får det att krypa i kroppen på alla de som hör. En röst som är torr och helt utan känsla. En röst tillhörande Gamle John.
- Vanessa... du har gjort mig mycket, mycket besviken.
Och sedan, mitt framför ögonen på allihop, försvinner Vanessa i tomma intet och det skrik hon uppger när hon försvinner klipps av helt tvärt.
Snart fortsätter musiken, men olusten hos församlingen är stor. Innan det är uppbrott för kvällen tar dock fursten till orda:
- Det tycks vara dags för Kalmar att få en ny sheriff...

28 okt. 2012

Dag 9 - 10 favoritböcker

  1. Den Oändliga Historien av Michael Ende är fortfarande den starkast lysande stjärnan i mitt hjärtas bibliotek. Kärleken till böcker är så stark i den att en bokmal som jag inte kan låta bli att le.
  2. A Modern Fairy Tale-serien av Holly Black kan jag läsa om hur många gånger som helst. Ett av de absolut bästa exemplaren av urban fantasy. Suveränt rakt igenom.
  3. Sagan om Belgarion av David Eddings återvänder jag till nästan varje år och ingen annan bokserie kan så snabbt frammana en stark känsla av hemkomst.
  4. Neverwhere av Neil Gaiman gör sig i min värld lite bättre som bok än som serie, men det är ändå marginellt.
  5. Herrskap och Häxor av Terry Pratchett är min personliga Pratchett-favorit.
  6. Missne och Robin av Inger Edelfedt har jag älskat sedan jag först tog i den som liten. Den ger en doft av en skog en sommarmorgon och spindelnät som glittrar i daggen.
  7. Liftarens Guide till Galaxen (samlingsvolymen) av Douglas Adams har fått mig att aldrig glömma handduken när det väl gäller.
  8. Baudelaire-serien av Lemony Snicket Vågar jag För all Del inte kommentera.
  9. Harry Potter-serien av J.K. Rowling är givetvis en värld man alltid kan slinka in i och tillbringa mycket tid med.
  10. Sillmarillion av Tolkien är min älsklingsbok av hans alla mästerverk.

No authority. No support. No fear.

Det var en mycket trevlig kväll som spenderades i goda vänners lag i Arkham, som så många gånger förr. Det började hemtrevligt och normalt med arga bibliotekstanter och små gatugäng som spöade upp gangstrar med maskingevär. Sedan började det givetvis krypa fram både det ena och andra ur vrårna och till slut blev min stackars fotograf uppkäkad. Ny karaktär in på banan och innan vi visste ordet av stod vi öga mot öga med Yog Sothot. Tyvärr inte fisken i vårt akvarium då, utan den större varianten. Vi var så körda. Vi dog så klart. Det börjar kännas som en vanesak när det gäller vistelser i Arkham. Jag undrar varför.

Nej, det gör jag inte egentligen.

Hur som helst var det en mäkta trevlig kväll innehållandes två kultister (varav en av dem tror jag nästan säkert var tysk), en mycket liten dinosaurie i för stor kostym, Gandalf den röde, en sockerskalle med tillhörande kropp, en ghostbuster och en mogwai. Gott och blandat.

27 okt. 2012

Dag 8 - 10 favoritsnacks

Äsch. Favoritgodis hade varit lättare, men vi gör ett försök.

  1. Marmitenötter är de godaste nötter som världen någonsin skådat. Synd att de inte går att få tag i här i Sverige.
  2. Baconsnacks, sådana där man kan köpa på bio. Mmm.... bacon....
  3. Chilinötter. För rätt sorts chilinötter kan jag göra nästan vad som helst.
  4. Popcorn är en fantastisk uppfinning. Man kan äta massor utan särskilt dåligt samvete och de är nästan löjligt billiga därtill.
  5. Jordnötsringar och ett stort glas kall mjölk är aldrig att förakta!
  6. Torrostade jordnötter är också de fantastiska. De passar verkligen till allt i hela världen.
  7. Ostbågar är en gammal favorit, men jag väljer gärna de lite mer kryddstarka nuförtiden.
  8. Tunna chips med smak av ost, franska örter eller bearnaise är helt klart favoriterna.
  9. Sådana där platta, tunna, runda naturchips.
  10. Cashewnötter Chili-Lime är helt klart en bra matchning.

26 okt. 2012

Cellar door

Senhösten har promenerat in och knäppt mig på näsan. Som alltid gör det mig kall utanpå och varm inombords. Jag nynnar medan jag diskar och tar allt längre promenader med hunden. Samtidigt så känns det som om jag sitter fast, inte kommer loss, måste röra på mig. Jag städarstädarstädar, men det spelar ingen roll. Det blir inte renare. Jag ägnar tid åt min familj, åt mina djur, och ibland också åt mig själv.
Men samtidigt är det någon pusselbit som saknas. Det kanske märkts bäst här, för jag skriver ju knappt någonting här längre. Ett under om folk fortfarande läser när det mest intressanta på månader är ännu en jävla lista.

Jag saknar att skriva. Jag saknar att skriva här och jag saknar att skriva på andra platser. Jag saknar att skriva på min bok, ni vet, det där utkastet jag började skriva online? Borde jag fortsätta? Någon som minns?

Dag 7 - 10 favoritdrycker

  1. Cola light kan jag inte få nog av helt enkelt. Det är dock olika vilken sort jag föredrar för tillfället. Ibland är det en billigare sort, ibland Pepsi, ibland Coca Cola. Det går i vågor helt enkelt.
  2. Nyponte är det bästa av teer! Passar både varmt och kallt.
  3. Varm choklad av riktigt fet mjölk, mycket socker, extra mycket kakao, gärna också med såväl vispgrädde som marshmallows.
  4. Flädersaft är nog kungen av saft, tror jag. Blev lycklig när det dök upp en FUN light-version, och lika olycklig kommer jag bli när den försvinner ur sortimentet igen.
  5. Flaggpunsch är den enda alkohol jag faktiskt saknade rejält under min graviditet. Allt annat kan jag tydligen klara mig utan.
  6. Vatten. Ett stort glas iskallt kranvatten från rätt kran är aldrig någonsin fel.
  7. Schweppes Russchian är en gammal favorit som jag tyvärr inte kan dricka så ofta längre på grund av det attans sockret.
  8. London Grape är en annan sådan favorit.
  9. Rabarberdricka är kärlek.
  10. Julmust. Must hör hemma på jul, men då är den fantastisk också. Bäst är att det finns flera sockerfria sorter som smakar minst lika bra som de vanliga!

24 okt. 2012

Dag 5 - 10 bästa konserter jag sett

  1. David Bowie i Globen 2003. När första tonerna till Ziggy Stardust spelades trodde jag allvarligt att jag skulle dö av rent och oförfalskat lyckorus. Andra stod och skrek eller grät, jag kunde bara stå där i ett sakralt tillstånd och le stort och fånigt av förundrad nyförälskelse.
  2. Navid Modiri och Gudarna. Minns inte vilket år, men jag minns hur det kändes att våga dansa nykter för första gången i mitt liv. Eller, inte bara våga, inte kunna låta bli!
  3. Cirkus Miramar. Första gången jag såg dem på Sjuhäradsfestivalen var magiskt. Det strålade om Mauritzsson och hela bandet var rent magiskt. All den magin försvann dock tills andra gången jag såg dem, då var de rent pinsamt dåliga.
  4. Sissy Prozac 2000. Herre. Jävlar. Trodde ärligt talat (för att uttrycka mig lite krasst, men helt ärligt) att det skulle gå för mig när de körde "Love me gently (with your chainsaw)" och körde en hel del scenrörelser som var direkt lånade från Ziggy Stardust.
  5. Di Leva på Arvikafestivalen (i slutet av nittiotalet eller början av tvåtusentalet). Att han fick vara stand in när Rammstein hoppade av var helt vansinnigt. Stämningen var på lynchmobb. Han hade blivit indragen så sent att han inte ens hade med något band. Allt han hade var en gitarr, en vattenkanna och en lynchmobb... Och han lyckades vända allt till kärlek. Imponerande.
  6. Alice Cooper på Liseberg i år. Första gången jag sett denna legend och trots otrolig trängsel blev det minnesvärt som tusan. Om inte annat för att man imponeras över att han fortfarande ger så mycket på en scen trots en ganska ansenlig ålder.
  7. S.P.O.C.K. när de fick stora scenen på Arvika ett år. Oj oj oj. Alla sjöng med i alla låtar och stämningen var verkligen på topp.
  8. Apoptygma Berzerk 1998 gjorde sig sannerligen live, även om det var ett av de år då jag envetet påstod att jag hatade synth. Ack, ack.
  9. Ninja Magic är det coolt att ha sett även om de fick tekniska problem och var precis så bra som man kan förvänta sig. Men visst var det fullt ös när de väl kom igång ordentligt! Man kan helt enkelt inte låta bli att älska dem som allra minst för konceptet.
  10. The Mission 2002 kändes också som en väldigt ikonisk spelning i mitt liv. Det gjorde inte så mycket att jag lyckades missa Sisters två år i rad när jag faktiskt fick chansen att se dem i alla fall. Ett utmärkt "tröstpris".

23 okt. 2012

Dag 4 - 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.

Räknar de verkligen med att man skall ha fått tio konstiga raggningsrepliker eller bara hört talas om dem? Nåväl, vi gör ett försök i alla fall.

  1. "Jag har bara TIO centimeter vatten i MITT tält."
  2. "Du har så vackra ögon" [stint stirrande på mina bröst]
  3. "Jag vill kyssa bort ditt läppstift."
  4. "Du ä' ju så'n där schwartrockare å JA ja ääääälschkar Metallica."

Om jag roades av dåliga raggningsrepliker så hade det här nog varit lättare. Nu gör jag inte det.

22 okt. 2012

Dag 3 - 10 favoritprogram på TV

  1. Supernatural är min älsklingsserie. Det är få serier som kan få ett så i grunden fånigt koncept att fungera.
  2. Arkiv X är fortfarande en av de bästa serier som någonsin gjorts. Snygg, smart och stundtals rolig.
  3. Pushing Daisys kan utan tvivel räknas som den vackraste och mest välgjorda serien någonsin.
  4. Ghost Hunters är den enda vettiga showen på temat och skiljer sig många mil från alla skrikande, brittiska kärringar eller förbenade medium.
  5. Lost Girl gör mig alltid lycklig. Varför titta på vampyrer när man kan få se en succubus (och hennes heta vän)?
  6. Haven är en serie vars första avsnitt var helt okej och sedan blev det bara tusenfalt bättre för varje avsnitt. Aldrig tråkig, aldrig ointressant och nästan alltid med helt fräscha vinklingar av övernaturliga krafter.
  7. Invader Zim är den fullfjädrade serien. Jag älskar introduktionen, alla avsnitt, alla karaktärer, hela stämningen. Det är sannerligen synd att det inte blev så många avsnitt, men förståeligt i och med att den verkligen inte är särskilt nischad mot barn egentligen.
  8. Torchwood tycker jag faktiskt är bättre än Doctor Who. Anledningen till att doktorn inte finner sin väg till den här listan är väl också att serien är så grymt deprimerande. Jag är inte så förtjust i att grina efter varenda avsnitt. Torchwood lyckades i alla fall i första säsongen hålla en betydligt mer lättsam ton.
  9. Buffy the Vampire Slayer går faktiskt inte att komma ifrån att det alltid varit och fortfarande är en fantastiskt underhållande serie utan att bli övermåttan engagerande (det är skönt också ibland).
  10. Firefly, ni som sett den vet varför.

21 okt. 2012

Dag 2 - 10 favoritfilmer

  1. Big Fish är fortfarande den bästa film jag sett i hela mitt liv. Den har allt; magi, fantastiska varelser, kärlek till historieberättande och ett sätt att få verkligheten att bli mer mirakulös.
  2. Labyrinth är kärlek. Nam nam trollkung.
  3. Young Guns 2 är bättre än ettan, kanske för att Christian Slater är med i den. Jag har alltid älskat westernhistorier och den här är så hollywood-western som det bara kan bli.
  4. Paint your wagon är listans andra musikal. Typiskt. Musikaler. Nåväl, det är väl kanske inte någon vanlig sådan, utan en westernkomedi-musikal där man bland annat kan se en känslosam Clintan sjunga kärlekssånger.
  5. Tremors är fortfarande en av de bästa monsterfilmer som någonsin gjorts och jag gillar monsterfilmer. Egentligen ville jag skriva Pterodactyl här, men då hade förmodligen någon sökt upp mig och skjutit huvudet av mig. Det är, enligt allmänheten, absolut inte en bra film.
  6. En vampyrs bekännelse är vampyrfilmen som för alltid kommer att spöa skiten ur alla andra vampyrfilmer. Den är faktiskt så nära en perfekt film man kan komma utan att vara Big Fish.
  7. The Crow håller än i dag. På något sätt är den som Peter Pan och växer aldrig upp och blir aldrig heller gammal.
  8. Stardust är verkligen sagofilmen som har allt.
  9. Willow är den bästa fantasyfilm som någonsin gjorts, oavsett hur vacker eller fantastisk Härskarringen-triologin blev. Madmardigan är bara en av många orsaker.
  10. Hackers for the win! Hur kan man misslyckas med en film där Angelina Jolie är som snyggast och ärkeskurken åker skateboard?

Och ja, notera att jag här lagt in filmer helt efter personlig smak och efter hur lycklig deras existens gör mig, inte hur kvalitativa de verkligen är.

20 okt. 2012

Dag 1 - 10 fakta om mig själv

  1. Jag har äntligen bestämt mig för att sluta röka. Ännu vet jag inte riktigt när eller hur, men det är dags nu. Anledningarna har hopat sig länge och nu väger de tungt över på sluta-sidan. Jag är livrädd, men det skall gå.
  2. Ibland saknar jag fortfarande en av mina första egna katter. Hon var ljusgrå med en liten vit fläck på bröstkorgen och sprang bort för över tjugo år sedan.
  3. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas älska ett barn innan jag fick min son.
  4. Jag citerar ofta och gärna Jack Handey, som exempelvis: "Träd är som hundar. Stora, tysta hundar med bark i stället för päls."
  5. Ghost Hunters har fått mig att bli mindre mörkrädd.
  6. Jag älskar när det spöregnar om sommaren och ger mig gärna ut i det värsta ovädret för att springa, hoppa, dansa och smyga i timmar. Bäst är en stad om natten när det spöregnar, för då tillhör den bara mig.
  7. Det bästa café jag någonsin varit på hette Momo och låg i en byggnad där de hade forum för alternativ medicin. Det fanns tavlor utställda av ej erkända konstnärer på väggarna, en stor och välfylld bokhylla och det godaste äpple- och kanelte du någonsin kan tänka dig.
  8. Min bokhylla har inte varit sorterad på över fem år, kanske för att den innehåller ett par tusen volymer och är mer i plural än singularis egentligen.
  9. Jag har en broskknöl på min hand som kommer och går. För tillfället är den lite större än vanligt, men för två månader sedan var den märkligt nog försvunnen.
  10. Min superkraft är ganska meningslös. Om jag hör ett ljud många gånger i rad så kan jag i efterhand räkna ut exakt hur många gånger ljudet ljöd. Exempelvis skott från en kulspruta.

Så var det dags igen

Tänkte ta och gå igenom en sådan där lista för att lyckas uppdatera lite mer frekvent en stund. Hittade den hos Alv.

Ännu en attans lista

Dag 1 - 10 fakta om mig själv
Dag  2 - 10 favoritfilmer
Dag  3 - 10 favoritprogram på TV
Dag 4 - 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
Dag 5 - 10 bästa konserter jag sett
Dag 6 - 10 favoriträtter
Dag 7 - 10 favoritdrycker
Dag 8 - 10 favoritsnacks
Dag 9 - 10 favoritböcker
Dag 10 - 10 favorittidningar
Dag 11 - 10 manliga favoritskådisar
Dag 12 - 10 kvinnliga favoritskådisar
Dag 13 - 10 kändiscrushar
Dag 14 - 10 favoritband/sångare
Dag 15 - 10 fiktiva favoritkaraktärer
Dag 16 - 10 favoritsånger just nu
Dag 17 - 10 saker jag ville bli när jag var liten
Dag 18 - 10 favoritpyssel
Dag 19 - 10 saker jag inte kan gå ut utan
Dag 20 - 10 saker jag måste göra innan jag dör
Dag 21 - 10 internetsidor jag ofta besöker
Dag 22 - 10 heta fysiska saker på en eventuell partner
Dag 23 - 10 heta egenskaper på en eventuell partner
Dag 24 - 10 favoritspel
Dag 25 - 10 saker jag gör när jag har tråkigt
Dag 26 - 10 saker jag älskar med mig själv
Dag 27 - 10 saker jag önskar att jag kunde förändra
Dag 28 - 10 saker jag ångrar
Dag 29 - 10 önskningar
Dag 30 - 10 ställen jag vill åka till

16 okt. 2012

Bland robotar och zombier

Visst, det är inte Halloween än, men i dag hade jag det stora nöjet att hälsa på i Pumpkin Town på Second Life tillsammans med Tomb. I vanliga fall brukar det vara OctoberVille som gäller, men i år fanns det inte så då fick vi omstrukturera lite. Jag var en fae och Tomb var en robot. Vi åt muffins, blev ätna av muffins, lyssnade på konstig musik som Krakens spöke spelade för oss och gungade. Bra kväll, helt klart.

15 okt. 2012

Olika preferenser

Varje gång man får ett problem med sitt surfande (i Firefox) så säger stämmer det genast upp en kör som skanderar "Chrome! Chrome! Chrome!" med fanatisk glöd och bärandes offergåvor till Googles altare.

Mitt svar blir NEJ varje gång. Jag har testat Chrome och det fungerar inte bra på min dator. Jag vet inte varför, men Firefox är både mer hemtrevligt och mer funktionellt för vad jag pysslar med. Dessutom gillar jag inte att Google är den stora jätten. Jag gillar inte att min blogg har blivit en del av Google. Jag gillar inte g-mail (men har det ändå eftersom rocketmail för länge sedan blivit uppköpt av Yahoo som inte är ett dugg bättre). Jag gillar inte att min inloggning till youtube är densamma som till allt annat på Google. Jag gillar inte heller hopkopplingen mellan massor av sidor och Facebook. Jag gillar helt enkelt mångfald och variation och vill skräddarsy allt mitt datoranvändande med saker som passar mig personligen, inte som är standard.

Likadant var det förut när jag ville ha ett bra ordbehandlingsprogram. Alla började skandera Open Office. Vet ni, Open Office har aldrig varit annat än problem för mig. Det började spara filer utan att spara filer, slarva bort skolarbeten samt tyckte att ett av de vanligaste filformaten var för svårt att öppna. Dessutom tog det nästan en minut på sig att starta ibland.

Jag kör med AbiWord som är ren kärlek och som aldrig någonsin krånglat för mig.

Nej, det stör mig faktiskt enormt att allt är ihopkopplat sådär. Snart finns kanske ingen funktionell valfrihet kvar på nätet och den dagen stänger jag nog av datorn för gott.

Var gång jag öppnar MSN drömmer jag för övrigt fortfarande om enkla, smidiga ICQ anno -98. Ingen reklam, inget tjafs, bara kommunikation. Nätet blir inte bättre, det blir sämre.

14 okt. 2012

I can't tell when I'm not being real

Jag drömmer inte mardrömmar längre, men jag drömmer konstiga saker. Saker som flyter ihop med vakenheten. Sömnen flyter också ihop med den. Det kan gå många timmar per dag där jag seglar mellan insomning och utandning. Där jag flätar ihop nu med då och sedan.

Jag är osäker på vad jag håller på med. Lyckan blir till olycka och tillbaka till lycka medan jag bara blinkar lojt och byter sida. Jag vill inte läsa boken jag håller på med, för jag vill inte att den någonsin skall ta slut. Jag har svårt att ta mig för saker jag tycker om, utan gör i stället saker jag avskyr och blir ledsen när jag inte gör tillräckligt mycket av sådant heller.

Överlag känns allt lite osäkert just nu. Lite skört. Det är höst och Halloween är på gång och jag har ingenstans att ta vägen och ingen att vara. Halsdukar och raggsockor rotas upp ur förråden, löv prasslar under fötterna och egentligen borde både Alv och tekoppar vara inblandade på något vänster.

Det känns som om jag väntar på något, men jag kan inte för mitt liv lista ut vad det är.

8 okt. 2012

Utvecklingen skrämmer mig

Samma personer som föraktfullt kallade mig datornörd för femton år sedan är de som i dag ser på mig lika föraktfullt för att jag inte är uppkopplad jämt. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men det stör mig.

Alla saker sluter sig samman. Allt är sammanlänkat. Google hit och Facebook dit. Allt sluter sig samman som bitar av en T-1000. Staketen blir tydligare. Gränserna har bildats. Jättarna skapas och klampar fram för att förstöra allt i sin väg.

Det som var så fantastiskt med Internet var att det var en egen värld. En värld utan gränser. Ett parallellt universum skapat av sina invånare. Därför blir jag alltid lika chockad när det plötsligt står att jag inte får titta på den här videon online eftersom jag befinner mig i fel land. Vadå "befinner mig i fel land"? Jag befinner mig ju på Internet, era dumjävlar!

Det känns på något sätt som om jag förlorat något i och med allmänhetens intrång på uppkopplingen. Jag har förlorat en fristad och en bit av mig själv. Internet har förlorat sig självt helt och hållet och blivit en kopia av verkligheten i stället för oändliga möjligheter.

Det gör mig nästan gråtfärdig.

4 okt. 2012

Folk blir vuxna och... det är okej?

Tidigare har jag varit rätt för att folk blir vuxna omkring mig, trots att jag är gift och nu har barn så är det alla andra som blivit vuxna.

I dag slog det mig plötsligt att det inte stör mig längre. Det är inga problem. Jag kan hantera att folk jag känt i evigheter faktiskt är utbildade inom olika yrken och arbetar heltid. Jag har inga problem med att vänner har barn så länge de inte förlorar sig själva i det. Jag klarar av att vänner köper hus och pratar om försäkringar och kör bil. Jag är inte längre avskärmad, jag känner mig välkommen.

Det är en märklig känsla eftersom jag alltid varit rädd för att bli vuxen och framför allt rädd för att mina vänner skall bli vuxna. Kanske för att jag aldrig trodde jag skulle finna mig själv i den sitsen och var rädd att bli lämnad och ensam och utstött.

Men det är inte ett problem längre, som sagt. Vuxna är bara stora barn. Att ha egen bil innebär bara att man kan åka på festivaler lättare. Att ha ett hus innebär att man kan inreda det hur fantastiskt man vill. Att ha barn innebär att de tråkiga vuxna (som jag inte umgås med) helt plötsligt tycker det är okej att köpa leksaker och vara hur fånig man vill. Att arbeta innebär att man har råd att åka på festivalerna och köpa leksaker till såväl sig själv som barn.

Så som vanligt är det inte en ålder det är fel på, utan ett beteende. De som fortfarande kan vara sig själva och vara vuxna - de är värda att beundra och ta en fika med ibland.

Jag borde sova

Jag borde sova.

Jag borde verkligen sova.

Ju mer jag borde sova, desto mindre sover jag. För natten är som alltid min. På natten finns inte läskiga saker, såsom andra människor, jobbiga samtal som måste ringas, lägenhet som måste städas. Det finns inga måsten i mörkret. Det finns bara jag.

På dagen finns telefoner och vakna personer och vakna myndigheter och ljus så man ser hur skitig lägenheten är. Det finns en bebis som kräver uppmärksamhet samt en hund och två katter som gör detsamma. Det finns hur många måsten som helst. Jag finns knappt alls.

Men jag borde verkligen sova.

1 okt. 2012

Alla rus går över

Det underbara lyckorus jag fått leva i de senaste månaderna tycks ha gått över. Verkligheten jagade ifatt igen och bet sig fast i båda hälsenorna så jag stupade tvärt i backen med ansiktet före. Jag känner mig helt förlamad igen och finner mig själv stirrandes håglöst framför mig ibland. Ur stånd att göra någonting vettigt fast jag borde.

Jag känner mig ensam också, men vet inte varför. Kanske för att det finns saker jag inte kan prata med någon om längre.

Nu är jag trött hela tiden igen. Jag sover i timmar och timmar och timmar om jag får välja. Jag vill inte ens gå upp på morgonen, trots att mitt älskade lilla knytt ligger där och ler mot mig i sängen med sitt fantastiska morgonhumör.

Jag är rädd. Rädd för att det här skall vara en sådan där förlossningsdepression som de talat om, men också ganska rädd eftersom det är mer påfallande likt den vardag jag aldrig lärt mig acceptera.

Det visade sig nämligen att mardrömmen inte var över, jag råkade bara ha en dröm i mardrömmen där livet var underbart. Jag vill somna igen.