Hur överlevde jag?

Det beror på om du tömmer eller fyller det, dumskalle.

Jag har varit pessimist i större delen av mitt liv, eller "realist" som man så gärna kallar sig då. Jag har alltid tagit ut dåliga saker i förskott och förväntat mig det värsta. De gånger jag har haft rätt har jag använt till att bevisa att allting suger och att livet är hemskt.

Hur i helsike överlevde jag? Om jag hade haft kvar den inställningen i dag så hade jag förmodligen hoppat från en bro. Betyder det att jag är friskare eller sjukare i dag än vad jag var då? Det faktum att jag inte skulle kunna hantera livet med öppna ögon utan i stället måste se saker från den ljusa sidan för att överleva? Är jag svagare? Jag känner mig starkare. Det är synnerligen förvirrande.

Men visst, jag är fortfarande inte superpeppig. Jag ser saker för vad de är och försöker inte vända dåliga saker till bra, jag försöker bara se realistiskt på det innan jag deppar ned mig: Är det världens undergång? Nej. Uppvägs det av allt som är bra med mitt liv? Ja. Dåså. Ingen anledning att gråta.