"Men då märker du väl en ENORM skillnad nu!" utropar alltid vårdpersonalen glatt när de får reda på mina nu utmärkta sockervärden. Jag stirrar lite tomt på dem och skakar alltid eftertryckligt på huvudet.
Ja, gott folk. Jag har nu för första gången sedan jag fick diabetes vad som kan räknas som näst intill perfekta sockervärden. Jag sköter mig så bra att jag borde få medalj. Samtidigt känns det lite som om den utlovade belöningen lyser med sin frånvaro.
För jag vet inte vad som varit diabetes och vad som varit min hjärnas sätt att jävlas med mig. Jag vet inte vilka symptom som beror på sömnbristen, mardrömmarna, panikångesten, tvångstankarna eller diabetesen. Det enda jag med säkerhet kan säga är att mina fula bensår ser lite mindre zombiesmitta ut nu än tidigare.
Så jag kan inte känna den där enorma skillnaden. Visst, jag sover bättre, men det kan lika gärna bero på graviditeten eller för att jag fått rätt medicin i kriget mot hjärnans puckade signalsubstanser. Visst, jag är lugnare och mer tillfreds, men det är samma sak där. Jag har ingen aning om vilka måenden som kommer från vilket håll.
Det enda jag vet är att jag slipper ha ångest över att gå till sjukhuset och ta olika tester eftersom mina värden är bra så jag slipper bekymrade huvudskakningar och nedlåtande förmaningar från diverse sjukhusikoner. Det är ju i och för sig en ganska stor skillnad.
Ja, gott folk. Jag har nu för första gången sedan jag fick diabetes vad som kan räknas som näst intill perfekta sockervärden. Jag sköter mig så bra att jag borde få medalj. Samtidigt känns det lite som om den utlovade belöningen lyser med sin frånvaro.
För jag vet inte vad som varit diabetes och vad som varit min hjärnas sätt att jävlas med mig. Jag vet inte vilka symptom som beror på sömnbristen, mardrömmarna, panikångesten, tvångstankarna eller diabetesen. Det enda jag med säkerhet kan säga är att mina fula bensår ser lite mindre zombiesmitta ut nu än tidigare.
Så jag kan inte känna den där enorma skillnaden. Visst, jag sover bättre, men det kan lika gärna bero på graviditeten eller för att jag fått rätt medicin i kriget mot hjärnans puckade signalsubstanser. Visst, jag är lugnare och mer tillfreds, men det är samma sak där. Jag har ingen aning om vilka måenden som kommer från vilket håll.
Det enda jag vet är att jag slipper ha ångest över att gå till sjukhuset och ta olika tester eftersom mina värden är bra så jag slipper bekymrade huvudskakningar och nedlåtande förmaningar från diverse sjukhusikoner. Det är ju i och för sig en ganska stor skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar