Från den totala pluggstressen som följde mig hela förra året och gjorde att jag inte ens kunde slappna av från den när jag lajvade eller spelade rollspel eller ens när jag skulle ha sex till den chockerande "Stressen är kvar, men jag har ingenting att göra i plugget för jag är up to date" till nu. Nu ligger jag lite efter med några inlämningar, men jag kan andas. Jag är inte stressad. Jag kommer att hinna. Jag jobbar på lite varje dag. Jag hamnar inte mer efter. Jag får inte kallsvett av att behöva logga in på mail eller studieportaler. Jag klarar det.
Jag kan andas. Vet ni hur jävla skönt det är att inte ha ett tryck över bröstkorgen varje dag? Vet ni hur skönt det är att för första gången på över ett decennium kunna sova gott i nästan en månad? Inga mardrömmar. Konstiga drömmar, men inga mardrömmar. Bebis som sparkar, höft som värker, hund som väcker mig ibland, men inga mardrömmar.
Jag kan sova och jag kan andas. Mycket mer kräver jag nog egentligen inte av livet.
Jag kan andas. Vet ni hur jävla skönt det är att inte ha ett tryck över bröstkorgen varje dag? Vet ni hur skönt det är att för första gången på över ett decennium kunna sova gott i nästan en månad? Inga mardrömmar. Konstiga drömmar, men inga mardrömmar. Bebis som sparkar, höft som värker, hund som väcker mig ibland, men inga mardrömmar.
Jag kan sova och jag kan andas. Mycket mer kräver jag nog egentligen inte av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar