30 dec. 2011

Jag kan se dig genom dimman

Jag kan se dig genom dimman, genom åren som tagit sig förbi oss, svept med sig oss. Du står rak i ryggen med en överdimensionerad resväska på hjul. Hundratals frisyrer byter plats på ditt huvud.

Det är få som förstår vad jag menar som du. Jag tänkte på det senast vi sågs, att du är den enda människa i världen som förstår. När jag spelar en låt för dig så möts våra blickar vid exakt rätt tillfällen och du ler åt exakt samma meningar som jag.

Det är nu länge sedan vi träffades första gången och än fler år sedan våra alteregon gjorde det. De alteregon genom vilka vi lärde känna varandra - och sedan lite bättre. De alteregon vi till sist lät göra det vi själva aldrig vågade, eller aldrig var tillräckligt svaga för. Jag vet inte. Just nu känns det som om "aldrig vågade" är rätt. De fick ett lyckligt slut i alla fall, även om jag ofta avskyr att saker måste ta slut.

Själva blir vi äldre, vandrar på separata stigar, sneglar på varandra ibland. Oavsett är du viktig. Glöm aldrig bort det. Viktig. Det är inte många jag kan se genom dimman, men jag kan se dig där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar