29 sep. 2011

Tystnad, tack!

Bibliotek har alltid varit min naturliga fristad, en plats för ro och läsning. En plats för lärande och inträde till andra världar. Ett elysium. Vad hände egentligen?

Jag finner mig själv söka mig bort från biblioteken och skära ned på besöken till ett minimum. Ta i dag som exempel. Jag gick till det lokala biblioteket för att lämna tillbaka några böcker och låna lite fler, såsom man brukar. I en soffgrupp sitter två små snorvalpar och pratar högljutt utan något som helst intresse för sin omgivning. Vid disken står personalen och pratar högljutt om ditten och datten. Tack och lov var i alla fall TV-spelet avstängd.

Jag menar, TV-spel? På ett bibliotek? Varför behandlas bibliotek som några slags gratiscaféer där folk kan hänga och snacka skit? Det började med datorerna. Visst, jag förstår att ett bibliotek har datorer för studier och informationssökning, men när de började ha datorer för spel med högtalare, men utan hörlurar, då gick någonting allvarligt snett.

Varför ordnades inte datorrum där glinen kunde hänga utan att störa folk? Varför pratar bibliotekarier så högt nuförtiden? Varför säger ingen någonsin till folk som sitter och ylar om fredagsfyllan och senaste hångelobjektet? Varför är det här okej?

På skolbiblioteket när jag gick i gymnasiet så var det några som kastade boll. På biblioteket. När jag sa åt dem att lägga av så var det MIG det var fel på, jag som var konstig. Jag som fick en tillsägelse för att jag varit otrevlig. Vad är fel med världen?

På ett bibliotek skall det vara lugn och ro. Det skall lukta böcker och inte kaffe från ett anslutande "bibliotekscafé". Jag är rädd att biblioteken genom sina idoga försök att verka hippa och ungdomliga kommer att förlora sitt egentliga syfte och i stället förvandlas till stora fika- och multimediakomplex.

Ännu en fristad som försvinner. Ännu ett av mina hem som intas av barbarhorderna och jämnas med marken.

Det enda som håller mitt hopp uppe nu är minnet av en man på Hallsbergs bibliotek. En man som en gång skällde ut bråkande ungdomar - viskande - och fick dem att lyssna. Fler sådana, tack!

P.S. Har ni också noterat att etiketterna "ARRGGH" och "Samhällsbetraktelser" ofta går hand i hand? Märkligt, det där.

2 kommentarer:

  1. Här i stan är det inte ens ett anslutande kafé, det ligger mitt i biblioteket.
    Biblioteket började som ett helt vanligt bibliotek, och förvandlades för många (speciellt ungdomar, det ligger en skola i närheten) till endast "det där man promenerar igenom på vägen till kaféet".
    Ytterst tragiskt.

    Tack o lov är vi förskonade från tv-spel och alla datorer har uttag för egna hörlurar och inga högtalare finns att tillgå.

    SvaraRadera