3 maj 2011

Godhet är ett val

Jag har funderat en del på det där med ondska och godhet på senaste tiden. Att vara en god människa tror jag inte är någonting man bara är, jag tror att det är någonting man väljer.
Det sägs ju att den smala vägen skall vara svårare att vandra, att det skall vara svårare att vara god än att vara ond. Om det är sant så måste människan födas med frön till ondska som är mer potenta än frön till godhet. Då måste det ju vara någonting man väljer, att man väljer att vårda det ena eller andra. Givetvis spelar yttre omständigheter roll i vad man väljer, men i grund och botten är det upp till var och en. När det gäller sig själv har man alltid ett val.
Det som oroar mig är att det inte är lockande för mig att vara god. Jag vet att jag kan. Jag vet att det vore en livslång kamp. Jag vet att det är fullständigt möjligt för mig att vara en fullkomligt god människa, men jag vill inte. Kanske är det däri som kampen ligger; i att det för somliga av oss inte tycks särskilt intressant med ren godhet.

Inte direkt så att jag planerar att bli en ond superskurk som spränger hus på måfå och skickar något väl magstarka filmklipp till myndigheter heller, men jag planerar inte att arbeta som volontär och försöka vända andra kinden till i alla lägen. Det är väl så de flesta är och exakt hur långt mitt eget personliga moraliska fördärv sträcker sig vill jag inte gå in på.

August har dock definitivt gjort mig till en bättre människa om vi skall gå efter den allmänna moralen. Han får mig att bry mig. Han får mig att se goda sidor hos mig själv som jag inte visste fanns och gör vad han kan för att nära dem. Han har förvandlat mig till en fullkomligt monogam människa, något jag absolut inte trodde var möjligt för mig. Han får mig att vilja välja saker som är svåra, men rätt, bara för att jag vill bygga vårt liv på någonting verkligt. Någonting beständigt. En gedigen grund. Förmodligen är det härifrån som "han/hon får mig att vilja bli en bättre människa" härstammar. I många av fallen handlar det i och för sig inte om att jag handlar utefter rättskaffens normer för att jag tycker att det är rätt, utan för att konsekvenserna vore tämligen opraktiska.

Men för att summera alltihop: Vem som helst kan vara en fullkomligt god människa, men de flesta vill inte vara det. Människan är inte god i grund, men hon har alltid ett val.

1 kommentar: