Here be monsters?

Jag kan inte dricka Ubuntu, för det är socker i den.

Efter fjorton år i Windowsmiljö har jag gett upp. Virus, upprepade krascher och ångest har resulterat i att jag till sist gått över till Ubuntu. Inte colan som är på bild då, utan Linux. Det gör ont. Det är läskigt. Jag hittar ingenstans och är nybörjare än en gång. Just nu fungerar ingenting och mest vill jag bara hiva ut datorn genom fönstret alternativt gråta strida tårar.
Det är fullkomligt okända farvatten. Here be monsters? Jag vet inte. Jag plaskar omkring lite på ytan och undrar var sjutton mitt skepp tog vägen egentligen, sedan minns jag att mitt skepp med gistet skrov och trasiga segel plötsligt började sjunka i en väldig fart. Lasten fanns kvar ombord. Senare skall jag dyka ned i djupet (en extern hårddisk där det kanske finns lite backup) och rädda vad som räddas kan.