18 apr. 2010

Ett, två, tre - OST!

Det finns de som, när livet inte riktigt går så bra, anstränger sig hårdare på de områden som de fortfarande kan göra något åt. Dessa mödosamma människor som pluggar jättemycket medan de lever på skorpor och välling. Dessa fantastiska individer som håller hemmet fläckfritt, fast de inte ens har råd att köpa grönsåpa. Dessa individer som till slut blir till filmer och böcker.
För det är vad de är för mig - endast karaktärer.

När saker inte flyter på smärtfritt för mig så låser jag mig. Om någonting hackar i livet så spelar det ingen roll om allt annat är okej. Allt blir plötsligt jättesvårt och jag står helt handlingsförlamad.
Som nu. Det är ont om pengar. Som alltid, men det känns hopplöst. Det känns som om det aldrig kommer att bli bättre. Det känns som om jag måste försöka hitta ett telefonförsäljarjobb och både plugga och jobba samtidigt. Eftersom det är de enda jobb som finns. Eftersom jag måste göra någonting, för det här fungerar inte längre.
Jag vet ärligt talat inte vad jag skall ta mig till. Allt blir lidande av det här. Allt. Mardrömmarna är värre än någonsin, vilket gör att nattsömnen är lite sisådär, vilket gör att dygnsrytmen är åt helvete, vilket gör att skolan blir lidande, vilket gör att jag inte orkar göra någonting här hemma, vilket gör att jag känner mig värdelös, vilket gör att allt bara går käpprätt åt skogen.

Jag har ingen kontroll över mitt liv. Jag vill inte mer. Jag är så trött nu. Jag vet inte hur jag skall hitta en ljusning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar