8 mars 2010

[Z?]

När jag vaknade i morse hade jag bitit ihop tänderna så hårt att käkarna inte längre kändes som mina egna.

Nu sitter jag här och klockan är snart tre. Jag kan inte sova. Jag är inte trött. Jag är dessutom trött. Ni ser, jag vet inte ens vad jag är längre. Jag vet att jag måste gå upp halv sju för att jag skall till skolan, men hela hjärnan jobbar på högvarv och allting i min kropp skriker "NEJ NEJ NEJ NEJ", men jag vet inte ens vad jag protesterar mot. Det hade varit lättare om jag visste, inbillar jag mig.
Just nu vill jag ingenting längre. Det är lätt att de mörkare tankarna kommer med natten och jag känner verkligen att de är här just nu. De snirklar sig in i mina tankar tills jag inte längre vet vad som är jag och vad som är det andra. Det svarta. Det som förtär och förstör. Just nu känns det inte som om det är någon mening med att kämpa. Varför skall jag göra högskoleprovet? Varför skall jag försöka få särskild behörighet så att jag kan plugga i sommar? Varför varför varför varför? Allt bara snurrar omkring snabbare och snabbare i hjärnan och jag vet. Jag vet i djupet av min själ att om jag går och lägger mig så kommer jag först inte kunna sova, sedan kommer jag inte kunna sova, sedan kommer jag somna och låta maran rida mig i ett par timmar för att sedan vakna, fortfarande för trött för att fungera och fortfarande full av det svarta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar