Jag har förstått hur det fungerar nu. Det har framstått av många att på folkhögskolor så är man jävligt öppen och förstående och att udda personer passar in.
Bullshit.
Precis som överallt annars så passar man bara in om man är lagom udda. Om man är lite kaxig och lite rebell, men samtidigt tittar på dokusåpor och vet namnet på puckade kändisar. Om man klär sig lite annorlunda eller skaffar en annorlunda frisyr. Men inte allt på en gång. Man kan inte dissa alla dåliga program, tycka om att plugga OCH att festa, vara rebell ut i fingerspetsarna och ha konstiga kläder och konstig frisyr... för vet ni? Då är man precis lika udda som man alltid har varit och passar in precis lika dåligt som man alltid har gjort.
Jag har försökt. Jag pratade med brudjäveln som snackat skit om mig och låtsades som ingenting. Försökte vara en potentiell kompis, men samtidigt känner jag bara att jag vill nita henne... henne OCH alla som umgås med den förbannade *cencur*. Jag försöker hålla mig på min kant nu. Tycker till och med synd om Karin och Josefin som måste stå ut med mitt ständiga hat mot omgivningen som riktar sig till praktiskt taget alla utom de två.
Samtidigt är det sorgligt tydligt att de passar in tusen gånger bättre än jag. Att det är de som förbarmar sig över mig genom att prata med mig och inte tvärt om. Att jag är det svarta fåret. Att jag är den som är fel.
Jag hatar det här. Jag vill inte vara fel. Det är för fan världen som är fel. Människorna runt omkring mig (mugglare! mugglare!) DE är fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar