6 feb. 2009

En riktig försäljare

Jag brukar försöka vara vänlig mot telefonförsäljare. Trots allt har många av dem ett förjävligt jobb som de hatar och som kommer att driva dem långsamt mot sammanbrott, så de förtjänar att man är ärlig, trevlig och inte slösar deras tid mer än nödvändigt. Ett vanligt samtal brukar låta så här:
- Hej, jag heter Linda och ringer från Grötföretaget.
- Hej Linda! Jag är inte intresserad. Ha en bra dag! *klick*

I dag var dock annorlunda. Eftersom jag var yrvaken och trött så lät jag tanten pladdra på om det där telefonabbonemanget hon ville sälja till mig. Det hördes att hon jobbat länge med det här och förmodligen gillade det också. En riktig försäljare, alltså. Dessutom hade hon en ganska gäll apröst som skar i trumhinnorna. En riktig försäljare med gäll röst. Jippie!

Här var hennes försäljningsargument:
- Jag ser i dag att du betalar onödigt mycket. (Okej, det gör jag säkert även om telefonräkningen brukar vara mitt minsta problem)
- Du betalar nu tjugo kronor i faktureringsavgift och Yvonne, jag kan ta bort den kostnaden. (Oh JIPPIE! Tjugo spänn! Det är alltså DIT alla mina pengar går och därför hela min budget kraschar varje månad. Äh. Lägg av. Det är tjugo jävla spänn.)

- Du vet att man betalar en öppningsavgift? Den är nu sextio öre och jag kan sänka den till trettio!

Och det, gott folk, var alla hennes argument. Hon kan sänka öppningsavgiften (den summa som tas ut när man ringer ett samtal) och ta bort faktureringsavgiften. Ja, jävlar. Nu skall vi göra lite matematik (vilket jag är förvånad händer på min blogg).
Om man får telefonräkning varje månad (vilket jag är osäker på, men jag antar att jag får det), så snackar vi alltså om 240:- om året. Sedan öppningsavgiften. Med den fasta telefonen ringer vi kanske... (om vi tar i ordentligt) fyrtio samtal i månaden. Det är 288:- om året. Som hon alltså kunde sänka till 144:- om året. Gudars. Jag har begått ett fatalt misstag! Bara för att jag inte antog hennes erbjudande om att spara 384:- om året kommer jag dö ensam och utfattig i tyfus!

- Jag är inte intresserad.
- Men varför då!!? *genuint upprörd*
- *klick*

Och tro mig, det var det mest skonsamma jag kunde göra mot henne. Annars skulle jag tveklöst ha svarat på hennes fråga med följande:
- För att dina försäljningsargument suger gammal getpung och du dessutom väckt mig en fredagsförmiddag. Dra åt helvete din jävla sugga och sluta skada folks öron med din gälla röst.

Vilket hon visserligen förtjänat.

För även om rösten var gäll och hennes argument sög så hörde man tydligt att hon var vad alla de där företagen letar efter. Hon var hungrig, påflugen, gillade att köra över folk.
Hon var en riktig försäljare som förmodligen log under hela samtalet.

1 kommentar:

  1. Jag är så dålig på sådant där. I telefon brukar jag jämt haspla ur mig "Jag är under arton! TYVÄRR!" och slänga på luren.

    SvaraRadera