För fem år sedan satt vi i din bil och sjöng med i Winnerbäcklåtar. Vi skrattade och pratade och drömde om en framtid. Mitt i natten satt vi på en stenmur och tittade ut över stan. Du fick mig att känna mig som den mest speciella flickan i hela världen och jag betalade tillbaka med hundlik tillbedjan.
För fem år sedan var du inte klok. Du hotade, manipulerade, skadade, ljög och bedrog. Du ansåg dig högre än alla andra och jag var glad när jag kom över dig. Att komma över dig var bättre än att falla för dig, men du hann förstöra så mycket på vägen.
För tre år sedan träffades vi igen. Du sade att du var en helt annan person och du såg i alla fall ut som en främling. Det var artig konversation och inte mycket mer. En fika och sedan åkte jag tillbaka till min pojkvän.
För två år sedan skickade du SMS där du nostalgiskt undrade om jag mindes den där sommaren vi hade. Hur skulle jag kunna glömma? Det var den värsta sommaren i mitt liv på så många sätt, men på andra sätt också den bästa.
För ett år sedan pratade vi på MSN. Du pratade om att komma hit och vi planerade att lajva tillsammans, skapade till och med roller. Vi var kanske inte vänner, men inte fiender heller. Vi kunde kommunicera så smått igen.
Nu sitter du häktad för mord.
Och jag tror det är du som har gjort det.
Eeeek.
SvaraRadera