13 juni 2008

Kärlekshistorian är över

Min kärlekshistoria med internet är över. Jag tycker inte om internet längre. Forum är värst. Att prata på forum är generellt sett att skaffa fiender. Man missuppfattas, missförstår och måste formulera sig med tusen smileys för att uppröra så få som möjligt.

Internet sätter en i kontakt med massor av människor, javisst. Men är det särskilt bra? Sedan måste man upprätthålla kontakterna och vips hinner man inte med att träffa riktiga människor och skaffa sig riktiga vänner ute i stora världen.

Jag menar, för tusan, jag gillar inte ens människor. Vad gör jag här? Varför ser jag inte på film, läser en bok, skriver en historia, tecknar, städar lägenheten, gosar med jycken eller umgås med vännerna i stället för att sitta här och glo?

Internet har dessutom inte alls gjort det smidigare att arrangera lajv till exempel. Jag tyckte om när det hela sträckte sig till en simpel, ful hemsida och sedan skedde kontakten via telefon och anmälningarna damp ned i brevlådan. Man behövde inte sitta i timmar och designa, svara på frågor över forum, svara på oändliga mail, skriva ut roller för att få någon slags överblick... Jäkla internet.

Den första månaden när jag flyttade hit till den här lägenheten hade jag inget internet. Jag läste mer böcker igen, jag pratade i telefon med goda vänner vars röster jag inte hört på länge, jag skrev, tecknade, gjorde små lerfigurer och lägenheten var bättre städad än någonsin.

Internet fördummar, förslöar och är helt enkelt en jävla massa bajs. Visst, det finns bra saker, men de suddas ut av alla dåliga.

Nu skall jag skita i Internet, läsa en bok, sova en skvätt och sedan hålla ned mitt användande till minimum ett tag.

12 juni 2008

Smuggler's Song

Och nu en av mina favoritdikter!

Smuggler's Song

If you wake at midnight, and hear a horse's feet,
Don't go drawing back the blind or looking in the street,
Them that ask no questions isn't told a lie.
Watch the wall, my darling, when the Gentlemen go by!

Five and twenty ponies,
Trotting through the dark -
Brandy for the Parson,
'Baccy for the Clerk;
Laces for a lady, letters for a spy.
And watch the wall, my darling, when the Gentlemen go by!

Running round the woodlump if you chance to find
Little barrels, roped and tarred, all full of brandy-wind,
Don't you shout to come and look, nor use 'em for you play.
Put the brushwood back again - and they'll be gone next day!

If you see the stable-door setting open wide;
If you see a tired horse lying down inside;
If your mother mends a coat cut about and tore;
If the lining's wet and warm - don't you ask no more!

If you meet King George's men, dressed in blue and red,
You be careful what you say, and mindful what is said.
If they call you "pretty maid", and chuck you 'neath the chin,
Don't you tell where no one is, nor yet where no one's been!

Knocks and footsteps round the house - whistles after dark -
You've no call for running out till the house dogs bark.
Trusty's here, and Pincher's here, and see how dumb they lie -
They don't fret to follow when the Gentlemen go by!

If you do as you are told, likely there's a chance,
You'll be given a dainty doll, all the way from France,
With a cap of Valenciennes, and a velvet hood -
A present from the Gentlemen, along o' being good!

Five and twenty ponies,
Trotting through the dark -
Brandy for the Parson,
'Baccy for the Clerk.
Them that ask no questions isn't told a lie -
Watch the wall, my darling, when the Gentlemen go by!

Av: Rudyard Kipling

11 juni 2008

Salubrin

Att arbeta på ett lajvområde när solen steker är inte roligt. Det är varmt, man blir grinig, dammig och gnällig. Man orkar ingenting och svetten rinner.
Jag trodde det var det värsta, värre än hällregn. Det var inte det värsta. Det värsta var på kvällen när solen slutat förfölja likt en blåslampa. Då kom odjuren. Odjuren i fråga var större än svid, mindre än knott och svärmade som galningar kring gamla byggnader och virke. Djungeloljan motade bara bort dem tillfälligt och till och med de mest tålmodiga av oss började snart svära och vifta lönlöst med armarna.
Efteråt tackade jag gudinnan för att betten i alla fall inte kliade.
De började klia dagen efter. De kliar fortfarande nu. Vad ÄR det där för jäkla otyg? Jag har ingen aning om vad jag skall kalla min fiende.
Däremot vet jag vad jag skall kalla min bästa vän.
Salubrin stavas k-ä-r-l-e-k.