Ett ovälkommet besök

Det knackade på dörren, auktoritärt. Tre hårda knackningar och sedan inget mer. Med lugn i själen tittade jag genom kikhålet och skrattade föraktfullt. Där stod han igen med sina resväskor och sin kostym. Där stod han igen och förväntade sig faktiskt att jag skulle öppna dörren. Frisyren trist, men utan att ett hårstrå låg fel. Kostymen billig, men ändå stilfull. Skorna nyputsade. Väskan av den där populära modellen i svart plast som man drar efter sig. Han tittade på klockan, omedveten om att jag betraktade honom och såg lite besvärad ut. Efter ett par minuter knackade han igen. Jag log milt och tog ned pistolen från hatthyllan, smekte dess rena former och njöt av tyngden i vapnet. Utan brådska plockade jag ned asken med ammunition jag just fått av Tomb och laddade omsorgsfullt. En till titt genom kikhålet och jag kunde konstatera att han stod kvar där ute, med en alltmer irriterad min i sitt anlete.
I den ena handen höll jag pistolen. Den andra handen lade jag på dörrvredet. Utan actionfilm och med mjuka rörelser tryckte jag ned handtaget och lät dörren glida upp. Mynningen pekade mot hans överkropp och jag såg irritation gå till lättnad gå till förvåning och sedan, någonstans i en darrning vid ena ögonvrån anade jag faktiskt rädsla.
- Du är inte välkommen här, sa jag och höll pistolen stadigt.
- Jag... jag bor här, svarade han lite häpet och rynkade pannan.
Utan att tveka avfyrade jag vapnet. Kulan bäddade sig in i hans bröstkorg och en röd ros av blod spred sig över den vita skjortan. Han vacklade bakåt. Minen var klentrogen. Två steg till och sedan föll han nedför trappen, handlöst. Jag gick in och lade tillbaka pistolen på sin plats, sedan stängde jag dörren efter mig.
På kvällen stod väskan fortfarande kvar, men nästa morgon var den borta. Inför nästa besök satte jag upp en skylt på dörren och gick för att äta frukost.