4 feb. 2008

Bland mörkerprinsar, bögalver, älvakonungar och tricksters.

Helgen tillbringades i ett avlägset konungadöme och har frammanat diverse lyckliga minnesluckor.

Jag reste i fredags med den stora stålormen till detta konungadömes förmätna stad och fann där sällskap och husrum i en mörkerprins lya. Denna lya må ha sett liten ut till storleken, men via mäktig magi kunde den ändock hysa två fullskaliga arméer och inga katter. Den första kvällen stod ett dryckesslag av episka mått och teater framspelades på den magiska teaterlådan att underhålla mig och min värd. The Machinist var den föreställning jag själv nog uppskattade mest och det förvånar mig att jag icke sett den förr, även om huvudrollsinnehavaren påminde starkt om en kaosmagiker i mitt hemland. Kvällen innehöll även en middag som skulle ha fått självaste prinsessan Nigella att sukta avundsjukt.

Följande dag bringade med sig minnesluckor och inmundigandet av cola light i stora mängder. Denna fabulösa dryck serverades på ett trevligt etablissemang där vi sällskapade med min favorit-älvakonung och min favorit-trickster, en ljuv kombination som frammanade en känsla av stort välbefinnande. Diverse fritidssysselsättningar diskuterades, samman med ordlekar och planer inför kommande maskeradutsvävningar på FriCon.
Den bästa ordleken löd: "Hur inreder man Mordor? - Med orch-idéer!" Vilket fick oss alla att skratta gott, utom älvakonungen som hört den några gånger för många.
På kvällen åt vi ännu en sanslöst god middag och sedan anlände en trevlig men hippieartad bögalv till mörkerprinsens lya. Samman med mig och trickstern drog vi åstad till en högljudd bankett. Den söte alven bjöd mig på rusdrycker och trots min tveksamhet mot dylika sammankomster som den vi bevistade så mådde jag prima.
När vi tröttnade på stökigheten så drog vi (minus bögalven som stannade kvar) vidare att dricka honungsbaserade rusdrycker i mörkerprinsens lya och se på fler föreställningar som teaterlådan gav. Någon gång mot morgonkvisten vaknade jag upp utan att veta att jag somnat och fann att trickstern gått sin väg.

Söndagen tillbringades med fler föreställningar, inmundigande av heliga cola light, långa diskussioner och stora leenden. Ännu en god middag och en odramatisk avslutning på helgen då jag åkte hem på måndag förmiddag.

I stort sett var denna helg exakt vad jag behövde. Det kändes som om jag känt mörkerprinsen i hela mitt liv och sällan finner man någon som är så lätt att tala samman med. Älvakonungen fick mig som alltid på gott humör och trickstern är det ständigt en fröjd att möta. Även den nya bekantskapen var synnerligen bra för själen.

Tack för denna vindlande helg, herr mörkerprins Mägi. Jag återkommer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar