31 dec. 2008

Kattannonser

Efter moget övervägande och stort inflytande från en grå katthona vid namn Gaia som var på besök har jag och Oscar slutligen kommit fram till att vi skall skaffa en katt tillsammans. Således tittar vi på kattannonser. Kattannonser är för övrigt ett roligt ord och jag hade trott att det skulle bli roligt att läsa dem. På sätt och vis är det också roligt, men på andra sätt får det mig att gråta blod.
Vad får egentligen folk att skriva typ tre ord i sin annons när annonsen i fråga inte kostar per ord? Hur svårt är det egentligen att faktiskt skriva relevant information och kanske stava lite rätt? Det är en gåtor utan svar.
Är det inte meningen att man skall få svar av annonser, inte massor med extra frågor?

Här kommer några typiska annonser som jag läst i dag:
Snäll katt söker tryggt hem
Vi har en snäll katthona, eftersom det var första gången vi skaffat katt, så gick det inte så bra som vi trodde, hon är 6 månader och är jättesnäll och go.
Okej? Varför gick det inte så bra? Vad är det för fel på katten? Hur svårt är det att ha en katt egentligen? Ja-a, de är verkligen hemskt krävande djur som man verkligen måste ha mycket kunskap för att kunna ha hemma. Vad de vill säga är nog att katten inte är rumsren och att de är för lata och korkade för att kolla upp lösningar till problemet.
Kattungar
Kattkillar söker hem.
Födda i juni och september och är äldre än 12 veckor.
Gosiga sängvärmare!
Avmaskade, vana vid kattlucka.
Vid intresse maila! Jag kan skicka fler bilder!
Radbyte är bra, IA IA! Dessutom är det ju hemskt viktigt att veta att katterna är bra sängvärmare och vana vid kattlucka. Det här är ändå en av de bättre annonserna, men man får fortfarande inte reda på någonting praktiskt taget, särskilt inte den viktiga punkten - fungerar de som innekatter och är de rumsrena?
Kattungar
5 st kattungar behöver nya hem .. 4 honor 1 kille.
Honorna är gråa (grå spräckliga)
Hanen svart ..(svart spräcklig)
De är nu ca 5 veckor .. runt 12 veckor är de leverans klara.
Åter igen dessa radbyten, och vem i helsike sade att man delar upp meningar med hjälp av mellanslag två punkter mellanslag? Särskrivning tycks dessutom vara religion i annonser.
Katt
Ska göra mig av med min ena katt. Han är orange , 4 år gammal , mycket snäll å väldigt kelig. Undrar ni över nått så fråga.
Jag undrar över ganska många saker. Exempelvis varför man skriver en så dålig annons att folk är tvugna att fråga saker när man helt enkelt kan skriva mer information från första början? Att katten är orange syns på bilden av en orange katt ovanför annonsen, men är han rumsren? Ute- eller innekatt? Van vid barn och/eller hundar? Varför används blanksteg innan kommatecken? Är du dum i huvudet? Sådana frågor.
En hel vit och en mörkare små änglar
Nej! Stopp! Alltså, jag pallar inte ens mer än att citera rubriken. Den är hemsk. Den är fruktansvärt hemsk. Små änglar? Vänta lite, är det katter med vingar, för en sådan vill jag ha! *läser annonsen och dör lite inombords* Nähä... bara katter. Särskrivna katter.
2st katter
Hej säljer nu våra katter på 24veckor, pga av allergi.
Ingår kattmat, låda, klös spelare.

Oook-ej. Är det honor eller hanar? Är de rumsrena? Är de tama över huvud taget? Avmaskade? Registrerade någonstans? Fått några sprutor? Har de rabies? Vad är en klös pelare? Frågorna bara hopar sig.
"de är innekatter men har energi och behöver komma ut"
Ovan är ett utdrag ur en annons jag undrar över. Så alla innekatter som fungerar som innekatter har ingen energi utan ligger bara lealösa hela dagarna? Som små mjölpåsar utspridda över möblerna. Ack... om det ändå vore så väl.
"Två söta kattungar födda 15 september (12 veckor 8 december)är nu redo att flytta från sin mamma lagom till jul.
Kattungarna är rumsrena och går på låda.
"
Sedan följer en lång beskrivning av hur katterna ser ut, vilket man ju faktiskt kan se på de TRE upplagda bilderna. Det hade däremot varit aningen mer intressant att veta vilket KÖN ungarna har.
Söta ungkatter
Två välartade tillgivna ,sociala och rumsrena ungkatter ,födda i slutet av maj.
Ja, för det är ju före kommatecknet som mellanslaget skall komma. Vi skall inte ens tala om hur bra det är att tala om vilket kön kattjävlarna har, din rövhatt.
2st Söt ute-ine katter
svart & vit han katt. 5 månader gammal.
grå hon katt 2år gammal
*gråter blod* En del människor förtjänar bara inte att få komma i närheten av ett tangentbord, en penna eller någonting annat som kan användas som skrivdon under resten av deras liv. Ungefär som Jan Guillou.
"Hej.
Försöker hitta ett nytt hem till min lilla "SNUTTAN". då jag ska flytta till 3dje våningen och nu bor ja på första våningen. har fått gått som hon har velat. så känns det inte rätt.. har provat o ha henne inne nu tills det är dags. men hon trivs inte.. hon vill kom ut..
hon är över året. blir 2 i sommar.
hon kan va med kattungar. men jag är inte helt hundra. hon är värkligen ett jätte kellig katt. sover gärna me dej i sängen om hon är inne på natten..
Hoppas kuna hitta ett nytt hem till henne så jag slipper ta bort henne när jag flyttar.
¨
Hoppas det finns nån där ute som vill ha henne..
hon är avmaskad.
Ring för mer info..
Mejlen är lånad! "
Okej att katten heter "Snuttan" och att du borde flytta till en skola och lära dig skriva i stället för till en lägenhet, ditt ärkemiffo. Du har alltså ingen förmåga att skriva rent, du skall flytta och du TROR att kattfan KANSKE är med kattungar? Sedan hotar du med att ta död på katten som du uppenbarligen inte lyckats tagit hand om så här långt och avslutar med en blocket-klassiker: Du har ingen jävla mailadress. Det är ju så SVÅRT att skaffa en. Fy fan. Jag hoppas katten rymmer och hittar en människa som inte är efterbliven. Nej, att kalla dig efterbliven är fan en skymf mot efterblivna. Du är helt jävla hjärndöd och sådana som du borde inte släppas inom tio meter från något djur över huvud taget (inklusive efterblivna).

Så. End of rant.

30 dec. 2008

The stars WILL be right!

WHAT WOULD CTHULHU DO?
Svaret är: Han skulle gå på nyårsfesten hos mig och Oscar i vår lägenhet i Örebro om han bara kunde. Du däremot, just du där, du kan komma! Komsi komsi! Det utlovas tentakler, skräckfilm, fröjdefull musik och en vandring för att beskåda de stora fyrverkerierna vid Örebro Slott på tolvlslaget!

22 dec. 2008

Avada Kedavra!

Min trollstav och tillika helt underbart fantastiska julklapp från Tomb har anlänt! Jag känner mig lycklig och helt klart mer förberedd när Voldemort återvänder!

21 dec. 2008

Solstice!


Och för övrigt! Happy Solstice!!

Have yourself a scary little Solstice: it's a long dark night.
Now's the time when horror's at its greatest height.
Have yourself a scary little Solstice: chaos all around.
Now's the time when terror's at its most profound.

Stars return as in older days, as foretold in crazy lore.
Great Old Ones gather near to us, giving fear to us once more.

If we're lucky this year we'll survive it and get through somehow.
Hand an elder sign upon the highest bough.
And have yourself a scary little Solstice.

Massa mysrapporter

  • Min syster gav mig mitt favoritte Psycho Lemon som är så gott att man nästan dör glädjedöden av att dricka det.
  • Faunen och jag har firat vår egen mysiga jul för att sedan gå var och en till respektive familj och göra om firandet.
  • Mina spelgrupper är underbara! In Veritas är den mysigaste spelgruppen jag vet. Tusen kramar på er för att ni fått mig att märka hur roligt det kan vara att spelleda!
  • Toadie kom hit! Jag har inte träffat honom på sju evigheter känns det som. Just nu sover han som ett barn på soffan.
  • Snart är det jul!

Closure

Det var inte hållbart längre, jag var tvungen att låta dem få varandra till sist. Tack för alla de här (nästan tio!) åren jag spelat Ylva. Tack för alla som spelat mot henne och tack för alla som var med och sade adjö.

(02:09:33) Ylva Svensson: *Det är med tunga steg hon kommer gående mellan hamnens höga lagerhus. En mild natt är det, ja faktiskt skulle det lika gärna kunna varit vår som vinter och bara en svag vind frammanar en viss kyla. Snön ligger inte kvar annat än där det förut var särskilt höga och tätt packade drivor och himmelen ovanför henne är mulen. Det svarta håret med sina röda slingor är slarvigt uppsatt och de flesta slingor har redan lösgjort sig ur frisyren. Händerna är nedkörda djupt i den svarta jackans fickor och blicken är stint riktad rakt fram, ändå går hon med lätta steg trots att tankarna som rör sig i hennes huvud är tyngre än livet självt.*

(02:14:36) Ylva Svensson: *Stegen bär henne ut på piren där vinden tilltar en aning i styrka och låter håret dansa kring det välsminkade ansiktet med dess svartsotade ögon. Väl där ute stannar hon upp, längst ut, i mitten av piren. Någon minut står hon bara där och det känns som om hon är lätt av någon slags lycka, som om den tyngsta bördan i världen redan lyfts från hennes axlar i och med hennes digra beslut. Ett paket prince tar hon upp från ena fickan och sedan en stormtändare ur den andra. En sista cigarett brukar man väl röka i alla fall? Ja, självklart. Det handlar inte så mycket om att hon ändrat sig och vill förhala alltihop, utan snarare att hon vill njuta av den frid och det lugn som sänker sig över henne och avspeglar sig tydligt i hennes anlete. Cigaretten placeras mellan läpparna och tänds. Röken dras ned i lungorna och får sedan sippra ut och spridas med den milda vintervinden. I natt var det äntligen över.*

(02:23:24) Ylva Svensson: *Skulle Han finnas där och vänta på henne på andra sidan? Fanns det en andra sida? Ja, hon var säker på det, övertygad. Allt annat vore för hemskt, eller inte riktigt allt. Bara mörker skulle vara skönt också. Ett till djupt bloss och hon känner hur det raspar en aning i halsen. Den Sista Cigaretten. Möjligtvis är det konstigt nog den enda sak som ger henne en aning ångest, men känslan drar snabbt förbi från hennes privata och rofyllda sfär. Ur halslinningen tar hon upp kedjan med ringen på och kramar den lätt innan hon släpper den och låter den hänga utanpå kläderna i stället. Ännu ett bloss och sedan låter hon en vindpust ta det som är kvar av cigaretten och föra bort den. Det var dags. Hon tar stegen ut mot kanten och stannar där. Blicken går ut över vattnet, inte ned i svärtan, men ut över det man kan se i mörkret.*

(02:25:14) Johan Anderson: *In i mörkret i hamnen vandrade en ensam svart kläd gestalt. Det raslade om honom från kedjor som hängde i den långa svara rocken. Det gick inte att ta miste på honom. Han hade svart axel långt hår. Och en svart snus näsduk över halva ansiktet. Han vandrade sakta där med en cigarett i mungipan som sakta glödde. Han fick syn på kvinnan han vandrade mot henne. Han ställde sig bredvid henne och såg lite på henne. Vände synen ut över vattnet och såg sedan på månen.* Hur mår du?* Sa han med en frågande röst.*

(02:27:36) Ylva Svensson: *Hon ser inte åt sidan, det är nästan som om hon inte riktigt märkte att hon fått sällskap, men sedan svarar hon mannen med ett leende och ett enda kort ord.* Fantastiskt. *Sedan en kort sekunds tvekan i samma stund som hon tar steget ut. Det är för sent att tveka och en hisnande känsla tar gestalt i hennes maggrop när hon inser att hon börjar falla. Hon skriker inte, hon stelnar inte till, hon slappnar av i stället. Vattnet är iskallt, men hon välkomnar det när det sluter sig om henne. Att kämpa emot ligger inte längre för henne och när hon sjunker bryter månen fram genom molntäcket och färgar världen i silver.*

(02:43:06) Ylva Svensson: *När hon kom under vattenytan släppte hon ut all luft ur lungorna och kylan förlamar henne medan farten får henne att sjunka snabbt, samtidigt tar hon ett sista desperat andetag och lungorna fylls sakta med det vattnet som låter iskylan sprida sig innifrån såväl som utifrån och in. Döden sluter sin hand om hennes hjärta och hon inte märker någonting mer av vad som händer med hennes kropp. Hon finns inte längre kvar. Hon är borta.*

(02:51:15) D'anclaude: säger till Ylva Svensson: *en bris för med sig något mer än bara kyla. Dår står han nu. Ett kall som han intet önskat sig har återfört honom från efterlivet. Han står likt en siluett mot månens sken och ser på mannen som simmar med Ylvas kropp mot hamnen. Det var ett tappert försök till att återbärga en förlorad. Men Ylvas själ var inte längre hos det fysiska skal som hållt den fånge så länge. han går med bestämda steg över vattenytan. inte en rippla formas från honom. Han böjer sig ner vid den plats där kroppen sjönk och förlorade sitt liv. En spegelbild över vattenytan och han möter sin egen blick.* Du var inte väntat än lilla korp...*han lägger handen mot vattnets yta och de små ripplor mannen orsakat med sitt simmande försvinner. Handen sjunker igenom och greppar tag. Han ställer sig upp och för med sig Ylva till ytan. Han står nu där, framför den enda människa han älskat mer än sig själv, den enda han inte kunde ge ett liv åt och den som gett honom ett liv en gång värt att leva.* Lilla korp... *blicken naglar hennes och hans hand styker över hennes kind. han har ringen på sig...*

(03:00:02) Ylva Svensson: säger till D'anclaude: *I några årslånga sekunder svävar hennes själ ensam kvar i mörkret medan kroppen försvinner bort från henne. Hon känner sig vilsen och förvirrad innan en hand greppar om hennes axel och mjukt glider hon upp till ytan, bryter igenom den och möter så åter igen D'anclaude i en sfär som bara döda kan finna och se klart. En skarp lycka rusar igenom henne, nästan smärtsam i sin tydlighet och faktiskt sprider sig ett leende på hennes anlete. Det är ett försiktigt och tveksamt leende dock, som om hon inte vågar tro att det är sant.* Dani... *Säger hon andlöst när han rör vid hennes ansikte.* Du kom.

(03:05:33) D'anclaude: säger till Ylva Svensson: *D'anclaudes anlete har ett lugn och en trygghet i sig som aldrig funnits där innan, vad än demoner som jagade honom över jorden är borta och allt som finns kvar är det essense som bortom all tid och rum hyser den kärlek till Ylva som hans blick bär på. handen glider ner över halsen för att ett par sekunder vila över hennes bröstkorg.* Jag har kommit för att hämta dej... till den plats som väntar oss... *hans blick sjunker för sekunden.* Det är inget vackert efterliv för de våra... *sedan ser han upp. Blicken glöder med en eld som tycks kunna värma världen. han sliter loss kedjan om hennes hals och tar ringen från den.* Men med dej vid min sida blev den genast lite vackrare...*han tar hennes hand och för ringen över hennes finger. hans hand sluter sig kring hennes och han tar steget närmare.* Jag älskar dej Ylva... Genom livet och allt därefter...

(03:19:22) Ylva Svensson: säger till D'anclaude: *Hon känner en vag oro som fladdrar till vid hans upplysning, men det spelar ingen roll. Allt som har någon sorts betydelse är att de äntligen är tillsammans igen, att hon hittade honom till sist och att han väntade på henne. Han mötte henne verkligen på Den Andra Sidan. Ringen känns rätt på hennes finger och kedjan faller och löses upp i ett glitter till ingenting innan den når vattenytan.* Genom livet och allt därefter... *Ekar hon och tar det sista steget som skiljer dem åt. Hennes armar sluter sig om honom och hon känner i djupet av sitt väsen den känsla hon jagat under hela sitt liv - att hon har kommit hem. Vad som än följer är hon redo att möta det, så länge de möter det tillsammans.*

(03:25:21) D'anclaude: säger till Ylva Svensson: *han sluter sina armar om henne och möter hennes kropp i sin. Den glädje som sprids inom honom har han väntat på sedan den dagen han föddes. han var inte död. han var vid liv, han kände, älskade outgrundligt den kvinna han omslöt. om det var döden skulle han vilja dö tusen gånger om, så länge det innebar att han vaknade upp i hennes famn.* Älskade korp... *han skjuter henne från sig och ser henne i ögonen. hans händer greppar om hennes axlar med en beröring av ömhet.* Nu far vi mot nästa stora äventyr... men den här gången lämnar vi aldrig varandra... *han kysser henne och deras essense glittrar likt dagdropparna på ett grässtrå. Deras hela väsen förenas och omsluter varandra i kärlekens renaste form ´tills döden skiljer er åt´. nej inte ens döden skulle skilja dom åt. Aldrig igen. Deras siluetter försvinner i månens sken och allt som blir kvar är en droppe vatten som faller ner och ripplar den lugna ytan. ett sista farväl till de älskande och ett lycka till på vägen mot vart hän det bär.*

15 dec. 2008

Fester i helgen

Fest nummer ett - Ninas Födelsedagsfest

Jag sjukanmälde mig eftersom jag visste att Rebecka och Natalie skulle vara där. Deathgametider är farliga tider för fest. Trots att jag faktiskt blev sjuk på kuppen så bestämde jag mig för att gå dit. Laddade väskan med vapen, traskade iväg och började med att ringa lite Kod Brandgul på båda. Ingen svarade. Alltså traskade jag upp efter någon minut och meddelade dem att de var döda. Slutet gott, allting gott. Det enda som inte var gott var min absinth. Sedan lurade Rebecka i mig rom. Sedan blev allt luddigt. Det var mysigt med spontant-CoC-flumspel och snöbollskrig.

Fest nummer två - Mörk Jul

Blev inbjuden till att fira en ondskefullt mörk jul hos Busdjur. Det blev sent och mycket packat. Jag drack absinth (det fanns kvar!), en massa lakritsshots, öl och lite allt möjligt, samt upptäckte glädjen hos reinpig. Hemfärden minns jag inte mycket av. Dagen efter minns jag alltför väl. Mycket trevlig kväll dock och väl värd all ondska dagen därpå.

Jag gillar verkligen inte Robert Jordan, eller folk som är för allvarliga.

Jag skrattade så att jag fick ont i magen. Med fritt fabulerade tonfall tillagda i efterhand:

(01:50:01) Vintervalpen: Såg att ni diskuterade filmer osv innan. *Neutralt*

(01:50:11) Kultist: Jepp! *Glatt*

(01:50:13) Vintervalpen: Jag är lite orolig över hur 'Wheel of Time' kommer bli på film/som spel. *Bekymrat*

(01:51:16) Kultist: Tja, det kan ju inte bli värre än böckerna. *Tröstande*

(01:51:29) Vintervalpen: Jag gillar böckerna. *Lätt förorättad*

(01:52:16) Kultist: Låt mig gissa. Du är kille. *Sagt i samma tonfall som "Ahaa, du är efterbliven!"

(02:02:39) Vintervalpen: Nope. Är det bara killar som läser Wheel of Time böckerna? *beskt*

(02:03:47) Kultist: Det är bara killar, eller honor under femton som kan uppskatta dem. *beklagande*

(02:05:39) Vintervalpen: Öhh. Alltid lika kul att bli förolämpad av folk man inte känner på internet. Speciellt över vad man gillar för böcker. Idiot. *Tillbakahållet raseri*

(02:08:24) Kultist: Tycker du att det är förolämpande att vara kille? Allt jag sagt är att jag som kvinna över femton tyvärr inte finner några fördelar med en illa skriven serie böcker där samtliga kvinnor beskrivs som totala psykfall. Jag förstår dock att det tydligen finns någon slags läggning i det manliga psyket som gör det möjligt för en att avnjuta sådan läsning.
*Föreläsande överlägset*

(02:14:34) Vintervalpen: Har du ens läst böckerna? Där är åtminstonde lika många manliga psykfall som kvinnliga, och ett flertal kvinnliga bra förebilder. Har du ens funderat på att låta folk ha avvikande åsikter utan att komma med spydiga kommentarer? Personligen tycker jag att Biblen är en bok som nedvärderar kvinnor, men för det kommer jag inte med påståenden om att 'det är bara män eller honor under femton som läser den'. *Försöker låta rättfärdig.*

(02:17:29) Kultist: Jag släpade mig igenom hälften innan jag fick lust att söka upp författaren och strypa honom i sömnen. Lyckligtvis tog ju naturen hand om den saken i stället. *Har inga planer på att försöka låta rättfärdig.*

(02:18:01) Kultist: Man kan lita på naturen. *Tryggt*

(02:18:19) Vintervalpen: Ja. Det är skönt. Till slut kommer den åt sådana som dig också. *Spetsigt*

(02:18:44) Vintervalpen: För tydligen är det ju lustigt att skämta om folk som dör och så. Ha ha ha. Oj, vad roligt. Klyftig du är. *Sarkasmen flödar*

(02:19:43) Kultist: Det konstiga är att det ändå inte är jag av oss två som hela tiden hånglar med personangrepp. *Spånar fritt*

(02:20:25) Kultist: Personangrepp och snudd på olaga hot också. Trevligt. *Spånar mer fritt och tycker det ÄR rätt trevligt*

(02:20:46) Vintervalpen: Det är ju inte det. Oja, vad jag har hotat dig. Förmodligen sitter du där och skakar nu, naturen kanske kommer och tar dig inatt. *Tar åt sig som tusan*

(02:22:19) Kultist: *Skrattar* Ärligt talat kan jag inte ta någon förolämpning från ett Jordan-fan på allvar. Det är som att bli sur för att en ihjältörstande stjäl ens coca cola. *Glatt och föga ödmjukt*

(02:23:17) : Vintervalpen går iväg.


(02:23:40) Vintervalpen: Meh.. Tryckte på fel knapp. *suckar* *Synnerligen avmätt*

(02:24:15) Vintervalpen: Men det är ju så världens befolkning ska delas in. I 'Jordan-fans' och 'Icke-Jordan-fans', så att man vet när man ska ta illa upp. Vilken tur att du är här och delar med dig av din vishet. *Släpper lös sarkasmen än en gång*

(02:25:24) Kultist: Så fan heller att jag delar med mig. Min vishet! Min! Nåde den som härmar den! *Desperat utrop utan respekt för någonting*

(02:25:40) Vintervalpen: Det är tur att du inte är så intelligent. Det blir mycket roligare att insinuera din brist på bildning och hyffs då. *Stött stöddig*

(02:26:22) Tomb: mmmm.. Plocka saker ur luften.. *Drömmande inflikande*

(02:26:24) Kultist: Bara för att man är sarkastisk behöver det inte nödvändigtvis bevisa att man är utbildad. *Konstaterande*

(02:26:59) Vintervalpen: Nej, men sarkastiska människor brukar tro att dom är så himla smarta. Det är extra roligt när dom inte är det, som jag sa. *Försöker surt förklara sig*

(02:27:34) Kultist: Aha. Jag förstod först nu att du syftade på dig själv. Det förklarar saken. Frågan är varför du fortsätter. *Psykologröst*

(02:28:17) Kultist: När du ändå känner till problemet, liksom. *Uppmuntrande psykologröst*

(02:30:16) Vintervalpen: Frågan är varför du fortsätter, du tog väl inte sådana som 'oss' på allvar? Eller det var kanske bara roligt att komma med dryga kommentarer om en viss publik i början? Blev det jobbigt när det fanns någon som läser böcker som du inte gillar? *Återgår till den springande punkten*

(02:32:03) Vintervalpen: Jag blir ledsen när folk förolämpar mig för att jag gillar en viss författare.. *Sårad som en klubbad sälunge*

(02:32:23) Tomb: Blev det jobbigt för dig då det fanns någon som inte gillar böckerna du gillar? *Lätt upprepning utan ett leende.*

(02:32:39) Vintervalpen: Jag har förståelse för det, jag har inte förståelse för spydiga och dryga kommentarer. *Ledsen som den döda sälungens mamma*

(02:33:11) Kultist: Oh... nu skall jag titta på Dexter! Yay! Chilla, Snövovven. Ta inte livet så allvarligt. Som Jordan-fan får man stå ut med att ta lite skit ibland. Peace! (But not litteraly)
*Glatt*

12 dec. 2008

Doll no. 6 - Mahir Stargazer



Beyond The Graveyard Empire there is a high mountain, so high you cannot see its top when you are standing near its foot. On the highest peak of that mountain is a tower built. It is a beautiful tower, and it is said that the material is dark with glimmering sparks of silver - so much alike the night sky that you cannot tell them apart at all. In this tower lives the kentaur Mahir Stargazer. He seldom leaves his mountain, and when he does one can know that the stars speaks of great importanse.

11 dec. 2008

Verklighetsignoransbalans

Det bästa ordet i världen är verklighetsignoransbalans. Det är nämligen vad man måste ha för att undvika verkligheten maximalt utan att bli gravt autistisk och insatt på vårdhem med blicken försvunnen för alltid i en inre horisont.

Vill du ignorera Verkligheten? Bra! Det gillar jag! Vet du inte hur du skall gå till väga för att den skall lämna dig i fred så mycket som möjligt? Då skall jag tala om det för dig.

Om du totalt ignorerar Verkligheten så kommer den att lägga märke till dig extra mycket. Den kommer då att ansätta dig så hårt att du eventuellt går under. Att verkligen ignorera Verkligheten till hundra procent resulterar inte bara i att du luktar illa och förlorar ungefär alla dina vänner som du har kontakt med genom Verkligheten - det kan också resultera i personlig konkurs och sluta med att du bor i en pappkartong på gatan. I en pappkartong på gatan är Verkligheten mycket påträngande, så påträngande att du förmodligen inte längre ens kan ignorera den, även om du skulle vilja.

Hemligheten är att ignorera Verkligheten lagom mycket. Att sköta markservicen precis så mycket att Verkligheten inte blir misstänksam och du inte drar ögonen till dig. Plugga så mycket som krävs. Gå till det där trista jobbet i Verklighetens realm. Betala dina räkningar. Ta en dusch då och då. Utöver tiden som går åt till att göra alla de där sakerna finns det mer tid. Det är den tiden du skall använda till Overkligheten. Det är då du kan läsa, skriva, fantisera, spela, lajva, drömma och skapa.
Det är din tid, och så länge du har overklighetsignoransbalans kan ingen ta den ifrån dig.

Önskelista

Kära Tomten, i år har jag varit vidunderligt snäll med mina mått mätt. Jag har varken tagit över världen med våld eller sparkat på små hundar. Bifogar härmed min önskelista:

- Tröjan "Every time you can has, God kills a LOLcat" från thinkgeek.
- Böckerna: Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd av Cornelia Funke, helst Bläckdöd för den har jag inte läst än.
- Böckerna: Drakologi: Att spåra och tämja drakar och Drakologisk fälthandbok
- En USB-hub med panikknapp från thinkgeek eller coolstuff.
- Sådana där mojänger till Blåtand för min mobil så jag kan tanka ned saker från datorn till mobilen.
- Världsherravälde
- Saker från cthulhulives.org (helst av allt Miskatonic Combo)
- Massor med filmer, exempelvis: Spiderwick, Bron till Terabitia, Stardust och Rymdinvasion i Lappland.
- Smycken av olika slag.
- Lajvsaker och lajvkläder.
- En kattunge
- Fler fiskar till akvariet.
- Spelet Overlord till PS3.
- Tidningar med artiklar om Deathgame till min klippbok.
- Gosiga strumpor med mysiga motiv
- Knästrumpor, gärna svarta eller randiga.
- Hängande ljuslyktor
- Presentkort att använda på Grothica eller Odiumclothing
- Bok: Sökandet av Angie Sage
- Vantar
- DVD-läsare till datorn
- Frimärken
- Badskum, badolja och badbomber
- Badrock eller gosig morgonrock


Mer kommer jag inte på just nu, men jag lägger till när jag kommer att tänka på något bra.

P.S. Böcker är billigast på adlibris.se

10 dec. 2008

Du kommer att hitta mönstret

Det här skrev jag ned när jag inte ens vaknat en morgon:

"Det kommer en dag när allt känns rätt, när allt flyter och kugghjulen går i varandra. Din fot svävar i någon bråkdels sekund innan den landar tryggt på bussens metalltrappa, handen sträcks ut i en sväng och greppar om en lyktstolpe, vinkeln blir perfekt. Ditt hjärta klappar i trafikens rytm. När den dagen kommer, börja räkna. Du kommer att hitta mönstret."

5 dec. 2008

Alla religioner förringar Gud

Jag tror att Guds egentliga meddelande till mänskligheten var: "Jag blir borta ett tag, så lek snällt nu och säg förlåt om ni råkar vara dumma!".
Allt annat är mänskliga tolkningar.

Jag tror inte en god Gud skulle vilja att man följde en massa onödiga regler i Hans namn, så länge man har koll på det väsentliga. Att ge människan fri vilja för att sedan bara säga att de inte får använda den? Nej, jag tror inte Gud använder dubbelmoral, det känns som om det är under Hans värdighet.

En del säger att alla regler är till för att man alltid skall tänka på sin tro och inte glömma bort den. En tro är inte något man måste arbeta på, den bara ÄR. Om man hela tiden måste påminna sig själv om att man är troende så borde man inse att man faktiskt inte är ett dugg troende. Dessutom är man taskig mot Gud. Tror man på Honom så vet Han om det. Självklart vet Han om det även om man inte bär en religiös symbol kring halsen, ber sjutton gånger om dagen eller undviker en hel massa gott käk som Han fixat åt människan. Det är Hans jobb att veta sådant ändå. Han är ju Gud.

Ärligt talat så tror jag att Gud inte hör av sig så mycket för att han är förolämpad. Förolämpad över alla de saker folk gör i Hans namn. När skrev Gud på en fullmakt åt människan? Det är ett dokument jag gärna skulle vilja se.

Alla religioner förringar Gud.

2 dec. 2008

If I were any older I would act my age

Julsånger från H.P. Lovecraft Historical Society. Pepparkakor. Glögg. Värme. Julkänslan börjar sakta infinna sig.

29 nov. 2008

What's he bulding in there?

What's he building in there?
What the hell is he building
In there?

Ichabods granne i lägenheten bredvid är galen. Normala grannar borrar upp en jävla bokhylla när de flyttar in och sedan är det bra med det. Den här grannen borrar jämt. I tid och otid. Med långa och korta intervaller. Fullkomligt utan en röd tråd. Jag har börjat fundera på hur lägenheten ser ut nu. Är det hål i alla väggar, möbler, golv och tak? Ja, förmodligen.

Varför? Ingen vet. Det finns helt enkelt ingen rimlig förklaring till detta förbannande, jävla, otroligt enerverande, helvetes borrande.

What's he building in there?
What the hell is he building
In there?

28 nov. 2008

Remember

Verkligheten tränger sig på

I dag har jag varit ledsen nästan hela dagen. Ni vet den där sortens oförklarliga nedstämdhet som man inte riktigt vet var man skall göra av. Ingenting känns inspirerande, inte ens att umgås med nära vänner eller vandra längsmed kullerstensgator omgivna av imponerande vackra hus. Inte ens att läsa Najadens Sång. Inte ens... någonting. Jag tror att det delvis är en form av hemlängtan och delvis att Verkligheten knackar på mitt medvetande igen. Måste försöka få rätsida på allt och jag vill inte. Jag hatar rätsidor. Jag vill bara läsa, skriva, skapa och vara. Jag vill inte behöva tänka och reagera på verkligheten också.
I morgon vet jag inte vad jag skall hitta på riktigt och det börjar bli dags att dra sig hemåt. Konstigt nog känns inte det heller lockande fast jag saknar hemma. Det är bara dumt och rörigt alltihop. Känner mest av allt för att kura ihop mig framför en halvbra TV-serie med en kopp varm choklad och en katt i famnen. Tyvärr har jag inte möjligheten att göra något av det just nu.

Jag saknar overkligheten, det är problemet. Den brukar alltid gå hand i hand med mig här nere i Lund, men just nu har den skuttat iväg någon annanstans. Opålitlig, som allting annat.

Ja, jag längtar nog hem, trots allt. Vill krypa ned med Oscar och Murkla på nätterna och somna med konstigt surr i hörlurarna jag stulit från Oscars huvud när han redan slumrat in. Vill brygga te och sitta och prata rollspel med Nina. Vill leda mina spelgrupper till fler källare som blivit rikt försedda med tentakelmonster. Vill åka ut till mamma, dricka glögg och arbeta på mitt vampyrjägarkit. Vill... vill... vill.

Overkligheten reste nog före mig hem. Har ni i Nerike sett till den?

25 nov. 2008

Rapport från forumet

Såsom man skriver skall man också uppfattas:

XXXXX KXX från Trollhättan i Västra Götalands län, 27/10 kl 15:00
Precis, Gud finns inte förens det är bevisat att h*n finns, samma sak med utomjordingar, loch ness, bigfoot, tomten osv.

Kultist T27 från Örebro i Örebro län, Idag kl 11:38
Loch Ness är för övrigt en sjö vars existens är fullt bevisad, även bland erkända skeptiker.

19 nov. 2008

På fri fot

Väskan står färdigpackad i hallen och mp3-spelaren är laddad med en salig blandning av Draco and the Malfoys, Debussy, Voltaire och Prodigy. Extra batterier ligger i handväskan. Om mindre än två timmar går tåget och om en halvtimme skall jag traska iväg till bussen.

Det känns konstigt. Jag reser nog för lite nuföritden, för det känns verkligen väldigt konstigt. Jag har någon slags resfeber, jag glöder och känner mig självlysande. Det känns som om jag faktiskt lever för omväxlings skull.

Fast jag kommer sakna Oscar och jag kommer att sakna sena nätter på Second Life med Tomb. Däremot kommer jag att få träffa så mycket folk som jag annars saknar varenda dag, så det väger över till Skånes fördel.

Det är höst. Jag skall ut och resa. Jag drar en lättnadens suck.

Jag är på fri fot.

18 nov. 2008

Laundry day

I morgon åker jag till Skåne. I går kändes allt så förtvivlat stressat och nu är allt lugnt igen, förvånande lugnt. Gick upp rätt tidigt för att se när min tvättid var schemalagd. Fick se att det inte var dags förrän klockan ett och kunde därmed tillbringa förmiddagen med exakt vad jag behagade. Traskade och köpte en pan pizza och en cola innan jag återinfann mig i lägenheten och tog hem några avsnitt av American Dad. Egentligen är det inte en serie jag uppskattar enormt, men det är bra på sätt och vis. Den kräver ingen som helst hjärnaktiviet, men är tillräckligt roande för att fungera som underhållning. Exakt vad jag efterfrågade i dag. Dessutom hittade jag en gammal pocket som jag knappt kommer ihåg som jag kan läsa om.
Det känns bra. Mycket bra.

Vid ett skall jag rulla ihop några mattor som hängt äckliga alldeles för länge och släpa ned dem till tvättstugan samman med min packning inför morgondagen. Vid fyra när tvättiden är slut åker jag in till stan, hämtar ut biljetten och lämnar tillbaka några böcker på biblioteket samt handlar saker till kvällsmaten.
Om jag råkar känna mig kreativ därimellan så håller jag på med en docka som skall heta Mahir Stargazer. Han är den mest komplicerade dockan hittils, men jag tror att han blir bra. Håller också på med en teckning på ett par rollspelskaraktärer.

Kort sagt är det här en helt normal dag i mitt liv... och det känns skönt.

17 nov. 2008

Rollspel i Second Life




Till min stora lycka har jag äntligen hittat ännu ett sätt att undfly verkligheten på. Second Life. Tomb, som den krigare mot verkligheten som han är kom på ett sätt att göra det ännu mer markant. Så nu rollspelar vi i Second Life. Det är grejjor det.

I dag har vi exempelvis varit på besök i Hogsmead och druckit honungsöl, poserat som döda i munnen till en gigantisk djuphavsfisk i Transylvanien och varit på besök i en helt fantastisk trädgård!

Följ våra karaktärer Tarna och Tilias resor på http://www.verklighetskrig.com/explora/

Läkarna behöver också vård

En del undrar varför jag avslutat kontakten med psykiatrin och börjat ställa in mig på att klara mig själv i februari när sjukskrivningen går ut, när jag så uppenbart fortfarande har problem. Hah, ja, mina vänner är mycket öppenhjärtliga av sig. Nåja, här kommer förklaringen, tidigare postad och borttagen, noga rensad från alla namn och de värsta svordomarna:

Fredagen den 5:e januari 2007

Jag har aktivitetsersättning. Sådan ges ut från försäkringskassan till folk som är sjuka, och den ges ut årsvis. Således måste man bli sjukskriven ett helt år för att få sådan. Min ordinarie läkare kunde hux flux inte skriva ut något intyg till försäkringskassan när det var dags, utan fallet skickades vidare till den förra kommunen jag bodde i och den skickade tillbaka en akutremiss till kommunen där jag bor. Akutremissen gav mig tid hos en ny läkare efter TRE månader. Oj så akut.

Lyckligtvis hade snäll försäkringskassa tagit ett tillfälligt beslut så att jag får pengar några extra månader eftersom de vet att sjukvården i Sverige mestadels bara är sjuk.

Hur som helst. Doktorn visade sig vara en komplett idiot. För det första är han en psykläkare som knappt pratar svenska. Bara det är ju skrattretande. Dessutom så var det första han tog upp faktumet att jag aldrig varit ordentligt ute på arbetsmarknaden, och att vi var tvugna att göra något åt det. Inte ett ord om att jag skulle bli frisk eller må bättre, utan att jag var tvungen att komma ut i arbetslivet. Eller som han uttryckte sig:
"Du måste ju få en utbildning, ett jobb, en social status..."

En SOCIAL STATUS? Det HAR jag redan... och för övrigt, vad i helvete har han med min sociala status att göra? Vad har han med min arbetsförhet att göra? Inte ett jävla dugg. Hans jobb är att bekräfta om jag är sjuk och att jag har den vård jag behöver för att bli frisk, inte att skriva ut tabletter till mig så att jag skall kunna arbeta så snart som möjligt.

Han skall se till att jag blir frisk. Om jag sedan vill använda min nyvunna frihet till att ge FAN i att jobba och luffa runt i världen samt arbeta svart som hora är faktiskt MIN ensak och inte hans. Är han någon slags dålig korsning mellan arbetsförmedlare, socialkärring och läkare, kanske?

Hur som helst, sedan bläddrade han i papprena, hummade lite och kommenterade anklagande att det i papprena stod att jag "ställde mig negativ till medicinering".
Få se nu. Först fick jag theralentabletter som gjorde mig kräkfärdig och att jag inte fungerade på dagarna, sedan paroxetin som gjorde att mitt ena ben svullnade upp och efter det tackade jag nej till soloft. Jag berättade det. Han skrev då ut tabletter som inte ens finns med på listan över rekommenderade läkemedel och sedan sa han att han kunde sjukskriva mig i fem veckor och sedan skulle jag på återbesök! Är han helt stöpt i koskit, eller vad är det frågan om? VET han inte ens vad aktivitetsersättning innebär? Under de fem veckorna ville han att jag skulle gå på sjukhusets rehabiliteringsavdelning också. VA? Jag klarar inte av ett jobb för att jag inte KAN komma upp på morgnarna, för att jag somliga dagar är fången i min egen lägenhet och får panikanfall. Så det låter ju som en bra plan att jag skall kunna gå på rehabiliteringsskit bara jag får en tablett. Jag frågade vad man gjorde där och han förklarade att man kunde laga mat eller syssla med datorer.
Men jag har ju faktiskt en spis och en dator hemma!

Och när jag kritiserade honom och hans undermåliga kunskap så har han faktiskt MAGE att säga följande:
"Du kan avsluta kontakten med psykiatrin när som helst. Det var ju faktiskt du som tog kontakt med psykiatrin i första hand och det är ju du som säger att du är psykiskt sjuk."

JAG som säger att jag är psykiskt sjuk? Aha. Så alla dessa sjukskrivningar och intyg från diverse läkare genom åren är alltså bara fragment av min fantasi? Har jag förfalskat dem eller drömt dem?

Jag vägrade genomgå någon rehabilitering så nu står det nog "motvillig till vård" i mina papper också med rött bläck över halva sidan.

Men visst, fem veckor med den käre doktorns mirakeltinktur så är jag säkert frisk. Jag som varit sjuk i över tio år nu (har jag någonsin varit frisk?).

Och hela inställningen när han frågade ut mig om utbildningar och jobb. Sådant han faktiskt inte har det minsta att göra med. Inte ett jävla dugg. Hela den där attityden om att jag bara är någon lat samhällsparasit.

Under hela samtalet yttrade han ingenting om att jag skulle bli frisk eller må bättre, bara att jag skulle få social status och kunna arbeta och äta tabletter.

Visstja. För övrigt hade han inte ens PRATAT med min kurator, eller visste ens att jag hade en...
och jag skall dit på provtagning för att de måste se om jag knarkar eller inte. Så jävla förnedrande.

Tisdagen den 23:e januari

Ja, läkarna behöver också vård, men det var inte vad inlägget skulle handla om. Inlägget handlar i stället om att det enda sättet att få tag i en psykläkare på är att skära upp hela armarna och åka in akut.

Jag har ingen lust att skära mig och jag vill inte det heller, men om det är priset jag måste betala för att få någon som helst vård så antar jag att jag blir tvungen att betala det.

Tänk om de lägger in mig, de är ju rätt förstjusta i det här i stan? Då antar jag att det är ännu ett pris jag måste betala.

Sverige är ett underbart land! Hejja Sverige!

Måndagen den 19:e februari

Nu har jag varit på återbesök hos doktorn. Här följer godbitar ur besöket.

- "Din läkare har ringt till min chef, men du skall veta att min chef håller med mig."
Tolkning: Min mamma säger att jag har rätt, minsann, så det är ingen idé att du klagar.

- "Du säga jag prata dålig svenskat. Jag har minsann varit i Sverige i över fyrtio år. Jag prata bra svenskat och har utbildat mig här."
Tolkning: Du måste förstå att jag pratar jättebra svenska. Det sker automatiskt genom att jag bott här länge.
Kommentar överflödig.

- "Du kan ju inte uttrycka dina symptom.?"
Kommentar: Och alla har alltid sagt att jag är bra på att uttrycka mina symptom. Kan det vara så att han INTE KAN LYSSNA för att han delvis är ignorant och delvis inte ens förstår hälften av språket?

- "Då sjukskriver jag dig två månader genom sjukintyg till försäkringskassan."
- "Eh, jag behöver sjukintyg för aktivitetsersättning."
- "Du vill ha sjukpenningen, ja."
- "Aktivitetsersättning."
- "Du kan kalla det vad du vill." *avfärdande*
Kommentar: Det är OLIKA saker. Man kan inte alls kalla det vad fan man vill. Ingen koll på NÅGONTING är tydligen meriterande för en läkare.

- "Jag skulle vilja bli satt i kontakt med en läkare som utreder ADHD hos vuxna."
- "Du måste förstå att man inte får ADHD som vuxen, det har man från när man är barn."
(Min mor inflikar att jag ju kan ha haft det utan att det har blivit uppmärksammat. Han frågar om någon misstänkt det när jag var barn, men jag gick ju inte till någon läkare särskilt ofta när jag var barn.
Sedan säger han att han skall prata med sin chef (minns också då att hon håller med honom och är på hans sida, vilket han ju var så noga med att påpeka) och de skall se om det finns skäl nog att ställa mig i kö för utredning.... en kö som är TRE ÅR LÅNG. Vårdgarantin är ett skämt.

Dessutom stavade han mitt namn fel på receptet. Hur svårt är det egentligen att stava till ett vanligt efternamn, särskilt när man har namnet svart på vitt på pappret FRAMFÖR SIG?

Efter besöket fick jag gå och kissa i en mugg inför publik så att de skall veta att jag inte knarkar.
Förtroendeingivande värre.

Nu skall jag ringa min kontaktperson på patientnämnden.

Tjipp.

Min patientnämndperson är på semester. Min kurator är på semester. Försäkringskassan har för första gången skitit blankt i att ge mig några som helst pengar. Alla tecken hopar sig mot faktum.

Onsdagen den 28:e februari

I dag fick jag en underbar nyhet. Min kurator på, som för övrigt är den enda vettiga sådana jag träffat på år och dag... och den enda jag någonsin sett fram emot att träffa i sådana sammanhang är härmed förbjuden att träffa mig mer. Jepp, hör och häpna, men kärringen till överläkare på psyk (samma kärring som håller med doktorn) ringde till vårdcentralens överläkare och gav order om att deras kontakt med mig gällande psyket skulle avslutas.

För trots att dokton inte tror på att jag är sjuk så är jag ändå för sjuk för att få gå till den enda kurator som faktiskt fått mig att må lite bättre under tio års tid. I stället skall jag gå till den doktorn som inte talar språket ordentligt, inte lyssnar på vad man säger, inte fattar någonting, inte kan några som helst regler och som jag dessutom anmält till patientnämnden - och det vet han om! Han är nu den som är huvudansvarig för min fortsatta vård!

För övrigt var det också min kurator som tog hand om jobbiga kontakter såsom den med försäkringskassan och konstiga överläkare åt mig... och nu skall jag plötsligt göra det själv... för att... det mår jag... bättre av?

När min kurator berättade att överläkaren på psyket hade ringt överläkaren på vårdcentralen där kuratorn arbetar och sagt att de inte fick ha någon kontakt med mig längre gällande psyket, när jag fick reda på att den enda vettiga kurator jag känner till inte fick hjälpa mig längre, då föll jag.

Jag kände igen känslan. Det var samma känsla som när jag som barn fick beskedet av min bästa vän att hennes mamma inte ville att vi skulle leka med varandra längre.

Den där känslan av genuin hopplöshet.
Då man inser att man bara är patrask, skit under nageln. Någon som inte förtjänar någonting alls.

Onsdagen den 14:e mars

Nu skall ni få veta de senaste händelserna i mitt äventyrliga liv som sjuk.

Damen från försäkringskassan ringde. Hon hade pratat med min läkare och lät lite fundersam över en sak. Hon berättade att läkaren ville att hon skulle skicka det förra läkarutlåtandet till honom. Varför hade hon ingen aning om och det hade inte jag heller, särskilt som det redan FINNS i journalen!

Sedan så berättade också damen att han frågat om en annan sak som verkligen förvirrade henne. Han hade bett att få papper på min tillfälliga förlängning av aktivitetsersstödet.
VAD?
Ingen av oss förstod varför han skulle ha dessa papper, så jag bad henne att inte skicka dem till honom. Han har inte ett dugg med det att göra... vilket hon också höll med om.

Pratade med mamma om saken. Hon antog att läkaren åter igen inte trott på vad jag sa när jag berättade om tillfällig förlängning och ville se det med egna ögon.

Så vad får vi då? Vi får en läkare som inte orkar titta i sin patiens journaler, en läkare som jobbar på psyk och tvingar mig sluta hos min kurator trots att han själv inte ens är psykutbildad utan är en allmänläkare, en läkare som inte tror på ett jota av vad jag säger utan måste ha allting bekräftat och en läkare som tror att sjukskrivning, aktivitetsersättning och sjukpenning är precis samma sak.

Och överläkaren är på hans sida.

Brrrrr....
Ibland verkar det så mycket enklare att blåsa skallen av sig.

Torsdagen den 5:e april

Nu har jag varit hos läkaren igen. Han sade följande:

- Att han skall skriva svar på min anmälan till patientnämnden innan den åttonde och rätta alla mina sakfel eftersom jag tydligen ljuger om ungefär allt han har sagt.
- Att försäkringskassan ljuger när de säger att han försökte få papper på mitt förlängda aktivitetsstöd från dem.
- Att min kurator ljuger när hon säger att hans chef ringde hennes chef och sa att hon inte får träffa mig mer utan att jag enbart skall omhändertas av psykiatrin på sjukhuset.
- Att jag inte alls har ADHD, för det vet han eftersom han träffat mig tre gånger a tio minuter och inte förstått ett ord jag sagt, så därför blir jag inte satt i kö för utredning.
- Att han pratat med de andra läkarna om ifall jag skall byta läkare, men att jag inte får göra det trots att jag anmält honom och han uppenbarligen tar det personligt som fan.
- Att det skall bli avstämningsmöte med honom, någon från försäkringskassan och min nya kurator som träffat mig EN gång för att diskutera jobb och utbildning för mig.
- Att samtidigt som jag är för sjuk för att gå hos min kurator och så sjuk att han dessutom kan "skriva en remiss så att jag blir inlagd när som helst" skall börja plugga och arbeta.

Och DEN är man fast med? Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre.

Jag orkar inte mer.


Onsdagen den 25:e april

Läkaren började prata om avstämningsmöte med försäkringskassan och allt möjligt. Jag förstod ingenting. Sådana möten har man nämligen i huvudsak när föreningskassan gjort en utredning om huruvida man är arbetsför eller inte.
Min kontaktperson på försäkringskassan var lika förvirrad hon, men ordnade med ett möte för att se vad läkaren ville.

Han ville förstöra ännu mer än vad han redan gjort. Han skriver inget intyg. Här är några mer godbitar:

ADHD
Läkaren påstod ju att jag inte hade några av symptomen för ADHD. Det är komplett bullshit. Jag frågade honom därmed hur många vuxna med ADHD han behandlat eller ens träffat. Han vägrade svara på frågan och sa att det minsann inte stod några symptom på det i min journal.

Andra åsikt
"Man har alltid rätt till en andra åsikt" heter det så fint. Det är inte sant. Jag bad om en annan läkare och en andra åsikt (om inte annat för att jag för fan inte kan gå hos en läkare jag anmält!). Gissa vad, jag fick ingen annan läkare, eftersom Doktorn hade minsann pratat med sina kollegor och de hade läst min journal och tyckte inte någon annan läkare behövdes och höll med honom.
Så alltså är det där med en andra åsikt bluff och båg. Man behöver tydligen bara öga igenom någons journal på kafferasten och säga "Jag hålla med du, mannen" till den ordinarie läkaren och sedan är saken biff? Yay.

Medicinering
Han kallade mig ovillig till medicinering. Jag har mottagit medicinen som han skrev ut vid vårt första besök. Lergigan. Mot ångest. En medicin som är mot nervösa besvär, åksjuka och allergi. Alltså inte ångest. I dag skrek jag åt honom blandat med fulare ord: "Jag tog en jävla lergigan innan det här besöket, se så förbannat samlad jag är!!!"
Felmedicinering, någon?

All hjälp
Jag är ju dessutom dum som nekat "all hjälp de erbjudit mig". De har erbjudit att jag skall gå på deras rehabilitering. Det är allt. För att genom att laga mat med andra psykfall så skulle jag nämligen "bygga upp ett självförtroende och sedan kunna slussas vidare ut i arbetslivet". Av att baka bullar??

Nejdå, inte alls
Åter igen drog han också upp att ingen sagt till min ordinarie vårdcentral att de inte fick ha kontakt med mig längre. I morgon ringer jag min gamla kurator och reder upp saken en gång för alla.

Intressant
När försäkringskassan och den andra närvarande personen dock började tala om att försäkringskassan kanske borde göra en utredning om huruvida jag är kapabel att arbeta eller inte så blev doktorn väldigt, väldigt tyst. Självklart, det skulle ju sätta honom i dålig dager om försäkringskassan bevisar honom fel.

Särskrivarna har vunnit. Det heter inte längre "sjukvård" utan "SJUK VÅRD".

Ett och ett halvt år senare

Efter att ha postat den ovanstående texten, då med namn på läkaren och alla instanser så fick jag ett brev från sjukhuset om att de anmält mig för olaga hot, förtal och brott mot PUL. Det stod också att besöket jag bokat in för att få läsa min journal hade ställts in och att jag "inom kort skulle bli kallad till en specialist". Det var det sista jag hörde av dem. Ingen sådan kontakt upprättades. Jag har dessutom inte hört något av polisen, så jag antar att de ljög om saken. Det brukar ju skickas ut papper om att man är anmäld i alla fall.

Gjorde ett sista försök och blev av min gamla kurator satt i kontakt med en psykolog. Denne var förutom halvdöv också dåligt svensktalande. Han genomförde en rad med ADHD-tester på mig och sade efteråt att det var troligt att jag skulle få en utredning. Sedan gjordes ett intelligenstest. Ett test där bland annat ordförståelse var en del av det hela. Sorgligt nog kunde inte psykologen i fråga ens uttala orden, utan han fick hålla fram pappret så jag kunde läsa själv. Jag vet inte vad utgången blev annat än att när det var klart så meddelade han välvilligt att jag inte alls har ADHD eller något annat tidigare diagnostiserat heller för den delen. "Du bara arg! Du inte ha ångest, du bara arg! Grr! Arg!"
Sedan ville han sätta mig på gruppterapi för aggressionshantering.

Det var min sista kontakt med sjukvården. Nu har jag accepterat att det här är mitt liv och ingen hjälp finns att få, inga nödlinor, inget skyddsnät. Det är bara att bita ihop tills käkarna värker.

16 nov. 2008

Jag är som en Eon-kampanj!

Wiseguy säger:
sanning på min ära
Kultist säger:
Ära? Hah. Du har väl aldrig någon ära. Man får ingen sådan av att dö vid parkeringshus. ;P
Wiseguy säger:
ouch...
jag lever inte på ära, jag lever på ren coolhet
Kultist säger:
Jag är ledsen, men det drivmedlet är redan tingat till mitt livstidsförråd.
Wiseguy säger:
ju fler fingrar man har i luften, desto coolare är man. Proven fact
Kultist säger:
Tja, det spelar ju ingen roll när beståndet av coolhet redan är tingat, bortforslat och inlåst i ett privat lager vaktat av Chuck Norris, zombier, gremlings och små teletubby-dockor.
Wiseguy säger:
Shit... trippel garderad
Kultist säger:
Ah. Vilken av vakterna är du inte oroad för då?
Wiseguy säger:
gremlins obviously... jag skulle aldrig vattna dom
eller mata dom. Få dom att svälta ihjäl, the small bastards
Kultist säger:
De är vattnade och klara, självklart. De bor i vallgraven och får mat serverad varje natt vid halv ett.
Wiseguy säger:
awwh dammit..
då är det bara att närma sig med matberedaren i högsta hugg
Kvadruppel garderad then...
behöver ju in princip special vapen för varenda en av dom
Kultist säger:
Jag är bra på att gardera mig. Det är därför all världens coolhet har tillfallit mig.
Wiseguy säger:
Bruce lee, med en shotgun, en matberedare och... en bäbis i en sol.
that should get them alrigth
Kultist säger:
Och dessutom växlar jag vakter, det där är förra veckans arsenal. De växlar med oregelbundna mellanrum till helt nya som överraskning. ;P
Wiseguy säger:
DU ÄR SOM EN EON-KAMPANJ!!!

14 nov. 2008

Elek Ariman



Once upon a time Elek worked in the old church that is placed in the middle of The Graveyard Empire. When he finally died, something went very wrong... Now the tap-tap-tapping of his many legs makes ghouls vanish and unresting souls hide behind their own tombstones. It's not that he ever does anything, it's just something with the smile. He never. Ever. Stops smiling.

12 nov. 2008

Doll no. 4 - Niina Faithdreamer



Ms. Niina Faithdreamer always sits just outside the stone wall around the Graveyard Empire. No one knows where she came from, she seem to always have been there. She never talks to anyone, she always just watch creatures and fiends as they pass by. Always with a book or two in her lap, always quiet. One would think that the dark beings wouldn't leave her alone, but they always do. Some say that she dreams the dream they all excist in, and no one - not even the most horrifying nightmare - wants to challenge faith in the end.

11 nov. 2008

Doll no. 3 - Firiel Fall



Firiel once was a day fairy. Once. No one knows what happened to her, but one evening she left the court never to be seen again. Word says that she lost her mind and turned to the dusk fairys. Some say that they've seen her flying around, searching for something just when the last light of the sun is vanishing into night.

9 nov. 2008

Mr. Oberon Tombking



This is the second doll in my collection, completely hand made by me. Oberon got the Empire of the Graveyard from his father, and now he is a bit lost and don't know what to do with it. All night he is surrounded by zombies and ghouls, and all he really wants is just to be alone and to have no responsability what so ever. And as if that wasn't enough, all that's left of his best friend is the scull in his hands. What a drag...

Det kunde ha varit jag

Jag visste det ju egentligen, inte sant? Jag visste det från första början, jag fick bevis när dina dagböcker citerades i tidningar. Ändå så tvivlade jag. Någonstans inuti så fanns det ändå en röst som enträget sade "Det kan ju inte vara du. Så klart det inte är du."

Men i natt såg jag ett publicerat foto, visserligen suddat över ansiktet, men jag kände igen din tröja. Jag har kramat dig när du haft den tröjan på dig.

Det var först då det slog mig med full kraft: Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag som låg fastkedjad vid ett element med otaliga knivhugg genom kroppen. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit Caroline. Det kunde ha varit Anna. Det kunde ha varit vem som helst av oss. Det kunde ha varit jag.

Och jag måste fortfarande vidhålla att jag är chockad, men inte förvånad. För på något sätt så visste jag ju att du var en av de mest sinnesstörda personer jag någonsin träffat. Att du var en av de på topp tre som låg i riskzonen för att verkligen ta det sista steget ut över stupet.

Men samtidigt är inte alla minnen av dig onda. Det är inte bara ångest och psykoser. Det finns bra minnen också. Minnen som jag nästan glömt att jag hade. Silverfallen. Promenader mitt i natten. Ditt sätt att prata som om vi hade hela framtiden tillsammans klarlagd, som om det var så självklart på något sätt.
Nu visade det sig inte vara så självklart. Det visade sig att vi skulle gå skiljda vägar och nu - ett antal år senare - är du en mördare och jag har fortfarande en framtid. En framtid med någon annan. Någon som inte är du - och jag tackar alla gudomligheter i världen att han inte är du.

För det kunde ha varit jag. Hur lätt som helst.
Det kunde...

8 nov. 2008

Meet Mr. Olek Darrk



This is the first doll in my collection, completely hand made by me. Olek is a misunderstood beeing that likes to lurk in the shadows while thinking deep thoughts about his next action against the fairys of the light.

6 nov. 2008

Ibland saknar jag Hallsberg

I morse och förmiddags när jag knallade runt i Hallsberg kom jag fram till något underligt - ibland saknar jag verkligen den hålan. Där vet jag var allt finns, där vet jag hur jag hittar sakerna jag gillar och människorna som gör dagen lite gladare. Här kommer en förteckning av mina absoluta smultronställen i Hallsberg - de få sakerna som gör att hålan förtjänar en eloge trots allt:

PeWe konditori
Västra Storgatan 11
Ett mysigt fik där man kan få världens bästa köttbullebaquetter och universums mest suveräna negerbollar. Neutral och lugn inredning, trevlig personal (nu när de slutat försöka kristna mig) och sällan mycket folk.

Sten & Kristallboden
Västra Storgatan 2
Mysigaste "flumaffären" i alla världar. Där kan man alltid få ett gott råd, en trevlig pratstund och min favoritrökelse till resonabelt pris. Alla stenar man kan tänka sig behöva finns läckert framlagda bland drakar, smycken och magiska hjälpmedel. Att ägarinnan är en av de mest behagliga människor jag haft äran att stöta på gör ingenting sämre direkt.

Hallsbergs Bibliotek
Västra Storgatan 10
Mitt favoritbibliotek främst av nostalgiska skäl. Jag minns fortfarande den ljuva tiden utan datorer då vi brukade sitta nere i arkivet och läsa på eftermiddagarna efter skolan. Det är ett trevligt bibliotek med skön sortering och dessutom en bibliotekarie så underbar att man bara vill ta med honom hem och ha honom i en bur.

Stigs Bokhandel
Västra Storgatan 7C
Även fast den inte längre ligger kvar i den mysiga gamla lokalen borta mot arbetsförmedlingen till så är det ändå min favoritbokaffär. Inte för att utbudet är annorlunda eller priserna särskilt låga, utan för att där jobbar en man som gör att man blir alldeles lycklig inuti. Han känner alltid igen en och minns vad man tycker om för böcker, ja han skulle helt klart passa i vilken saga som helst och jag är glad att han bor i min.

Nannas Garn
Nytorget
När det kommer till garnbutiker så är den här utan tvekan bäst. En utomordentligt trevlig kvinna finns alltid där för att språkas några ord och hjälpa till när man behöver det. Dessutom har de ett stort utbud med underbara garner som bara gör att det kliar i fingrarna att få göra någonting av dem.

Arken Zoo
Trädgårdsgatan 13
En djuraffär som är bra mycket större än man förväntar sig av lilla Hallsberg och med allt man kan tänkas behöva till sitt husdjur - eller om man inte har ett husdjur: alla husdjur man kan tänkas vilja äga. De fluffigaste hamstrarna och de piggaste gerbilerna hittar man tveklöst här.

Linds Ur & Guld
Västra Storgatan 1
Oavsett om man vill ha ett nytt hål i öronen eller något nytt att stoppa i hålen i öronen så är det här stället tveklöst värt ett besök. Trevlig och kunnig personal, lyxigt utseende på affären och ändock resonabla priser.

Hallsbergs Hälsokosthandel
Stortorget 1
En urtrevlig butik där man kan finna allt från mumsiga teer till lyxigt fairtradeshampoo. Alltid trevligt bemötande och hemtrevlig lokal med stort utbud.

Skomakare
Stortorget
Jag vet inte exakt vad skomakaren heter eller exakt vad det är för adress, men det ligger precis vid Hälsokosten. Jag har personligen inte träffat skomakaren, men älskar honom villkorslöst för att han räddade mitt senaste lajv. Mamma lämnade in mina trasiga gamla näbbstövlar från Artonhundrafrösihjäl som spruckit totalt vid båda sulorna. Dagen därpå var de som nya igen och det kostade nästan ingenting!

Förutom detta kan jag också meddela att den bästa grillade kycklingen finns på Konsum, bästa vitlöksbrödet på ICA, trevligaste pressbyrånpersonalen på tågstationen, mest italienska pizzorna på det där stället som förut hette Oscars och den mest fantastiska mamman i världen hittar man i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler. Så det så.

2 nov. 2008

Örebro of the living dead

Att gå ut i centrum en fredag- eller lördagkväll är som att bli inkastad rätt i Night of the Living Dead. Bakbunden.
Längsmed hela Drottningsgatan raglar människor fram med blanka miner och utstöter oartikulerade läten samtidigt som de sträcker armarna efter en... och man kan inte ens dänga en kofot i skallen på dem. De två saker man kan göra för att överleva är att antingen springa (men då drar man på sig deras uppmärksamhet) eller låtsas vara en av dem. Det senare brukar aldrig fungera särskilt bra det heller. Det måste vara något som avslöjar mig. Kanske är det lukten av rädsla? Kanske är det föraktet jag inte riktigt kan dölja? Kanske är det för att jag rör mig lite, lite för snabbt för att höra till.

En del pratar om hur läskigt det är att gå ensam på natten i Vivalla eller Markbacken eller något av de andra ghetton som finns här i trakterna, men jag föredrar det framför centrum en lördagkväll när som helst.
Hellre två zombier än hundra.

Dessutom är det lättare att slå in skallen på odöda där inga vittnen finns...

1 nov. 2008

Efterkur

Big Bang Theory - Frukost - Spela flashspel - Cigaretter - Hundpromenad - Kebabtallrik, godis och cola - mer Big Bang Theory - snart ett bad - och jag är fortfarande bakis.
Om två timmar börjar nästa fest...

31 okt. 2008

Smoke over troubled water


"I love to smoke. I smoke seven thousand packs a day, okay, and I am never fucking quitting! I don't care how many laws they make. What's the law now? You can only smoke in your apartment, under a blanket, with all the lights out? Is that the rule now, huh?! The cops are outside, "We know you have the cigarettes. Come out of the house with the cigarettes above your head." "You'll never get me copper! I'm never coming out, you hear? I got a cigarette machine right here in my bedroom. Yeah!"" - Denis Leary, No Cure for Cancer

Den sista cigaretten försvann. Nästan fyra dygn senare är jag rökare igen. Jag har slagit sönder ena handen och sparkat sönder fotleden. Jag har bulor över hela huvudet efter vettlösa dunkanden mot väggar och dörrar. Jag har skrikit mig hes. Hela underarmarna är sönderskurna. Ögonen känns som om de vore fyllda med aceton efter allt gråtande. Jag har börjat känna lukter starkare igen och världen, gott folk, världen luktar illa.

En cigarett för mig är en rutin. Den enda rutin jag lyckats hålla, en enda fast punkt i tillvaron och en enda tillhörighet som känns självklar. Man kan ifrågasätta alla andra grupper. "Hör jag verkligen till?" "Passar jag in?" "Borde jag vara här?". Rökare är jag, det kan ingen betvivla. En cigarett är själsro för mig.
För jag har hört talas om folk som har "svårt att sluta röka." Hah! De blir ledsna, rastlösa och griniga. De går upp i vikt. En baggis. Om det vore så lätt så hade jag slutat för länge sedan. Jag blir vettvillig. Jag blir ett patetiskt monster. Jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Jag ylar och gråter och får så mycket frustration som inte kan ta sig ut och som måste ut på något sätt... och där går det över till självdestruktivt beteende som får mitt dylika i tonåren att likna en tripp till Gröna Lund.

Önskar jag då inte att jag vore ickerökare? Jodå, det önskar jag. Men jag önskar att jag redan var det, inte att jag behövde leva ett kaotiskt liv där jag är redo för madrasserad cell i minst ett halvår för att bli det. Om ens ett halvår räcker.

Så, gott folk, för att inte halka tillbaka till ruta ett i en värld så kaotisk att jag omöjligt kan hantera den röker jag igen. Min hälsa får jag främja på andra sätt. Om jag äter rätt, sover mer och motionerar så tycker jag att jag gott uppväger de nackdelar som rökandet ger.

Man måste ha några laster, och jag har valt mina.
Yeah, we tried to be nice to you non-smokers. We tried. But you just fucking badger us, you know? You won't leave us alone! You got all your little speeches you're always giving to us. All these little facts that you dig out of a newspaper or pamphlet and you store that little nugget in your little fucking head, and we light up and you spew 'em out at us, don't ya? I love these little facts. "Well you know. Smoking takes ten years off your life." Well it's the ten worst years, isn't it folks? It's the ones at the end! It's the wheelchair kidney dialysis fucking years. You can have those years! We don't want 'em, alright!? - Denis Leary, No Cure for Cancer

28 okt. 2008

Jag älskar verkligen igelkottar

Och så bestämde jag mig för att fixa en bild till inlägget nedan. Jag började googla på "thorns" eftersom jag för min inre syn såg någon slags svartvit konstellation med en ihopkurad människa som hade en massa taggar spretandes. Sedan fick jag upp några bilder på igelkottar och fastnade där i stället. Allt bara totalt rasade, hela ångesten försvann som i ett trollslag.
Jag älskar verkligen igelkottar.

Första dagen

I dag har jag brustit i gråt minst tre gånger utan någon egentlig anledning. Ingen fin liten gråt med några tårar på kinden heller, utan rödmosig har jag vrålat ur mig en hel massa frustration och sorg och ångest med tårarna sprutande. Jag har varit lika arg som ledsen och all den där energin, all den där aggressionen som liksom inte kommer till någon annan nytta än för att göda Maurius.
För han står bakom min axel och ler nu. Han njuter av det här i fulla drag. Han smeker mig över kinderna med mina tårar på sin tungspets och skrattar lika högt som jag gråter.

Det här är min verklighet.

Min hjärna bygger konspirationsteorier i hundraåttio och hinner spotta ut dem genom munnen innan jag ens har förstått vad som sagts. Ibland hinner hjärnan lura mig också eftersom den är så snabb, ack så snabb. Jag känner mig komplett värdelös också. Inte bara lite värdelös, utan verkligt värdelös. Jag kan inte teckna, skriva, rollspela. Jag kan inte göra någonting rätt eller bra. En del saker är okej, kan medgivas, men inte mer än så. Jag är ingenting och krymper hela tiden. Sedan avlöses krympandet av ilskan över att inte vara någon alls och då skriker jag i stället. Skriker de hemskaste saker och ser vännerna falla en efter en över slagfältet. För mina pilar.

Det här är min verklighet. Första dagen av min verklighet såsom jag har haft den förr och aldrig velat ha den igen.
Den är tillbaka.

Hur i helvete kan det vara värt det?

27 okt. 2008

Lågkvalitets-kängor

Jag har just nu inga hela skodon förutom mina lajvstövlar och ett par underbara, högklackade saker som tyvärr ger skavsår under fotsulan om man bär dem för länge. I stället hasar jag omkring i gamla äckliga stallkängor som håller på att spricka i sömmarna, eller joggardojjorna där sulan gapar efter mat för varenda steg jag tar.
Jag måste alltså köpa skor. Jag vet precis vad jag vill ha. Jag vill ha svarta lågkvalitetskängor med minimalt foder och plats för raggsockor. Sådana som jag under hela min tonår och en bra bit in i vuxet liv köpte på Skokanonen eller andra billiga ställen. De höll ungefär en vinter, men så skavde de bara några dagar också innan de resignerade och anpassade sig efter min ärade fossing. Kvalitetskängor däremot kan ta ett år att bryta in ordentligt.
Problemet är att alla billiga skoköparställen ligger en bra bit bort, och när jag senast besökte ett sådant så kunde jag inte se något som ens liknade vad jag ville ha.

Nåja, bara en tanke. Nu skall jag dra på mig de gapande skorna och låta dem äta löv i parken.

Är jag obotlig?

I morgon bitti när jag vaknar skall jag inte ta någon morgoncigg. Jag skall inte heller ta någon cigg efter lunchen, middagen, disken eller någon annan gång. Jag skall inte ta någon cigarett alls. Jag skall sluta.
Det skrämmer mig att sluta. Det skrämmer mig såpass att jag kallsvettas och måste tvinga mig själv att inte hyperventilera. Förra gången slutade jag i tre månader. Det var de tre värsta månaderna i mitt liv. Jag var nästan konstant gråtfärdig, började med självdestruktivt beteende igen (som jag då hade lagt ned i en hel bunt med år), ilsk, bitsk, utan tålamod, gick upp sju kilo, alltid hungrig, ett konstant sug efter någonting och frös ständigt.

Min kropp luktade annorlunda, hela min mun smakade annorlunda, jag hostade inte, jag hade aldrig huvudvärk, jag drömde inga mardrömmar och jag sov bättre än någonsin.

Så i slutänden kommer det att vara värt det, men hur lång väg är det dit? Hur lång väg skall jag gå omkring i ett tomt ingenting och bara känna leda, sorg, smärta och allmän tonårsaktig ångest?
Kommer jag ens att klara det?
En del är kanske obotliga?

Är jag obotlig?

24 okt. 2008

If I ever leave this world alive

Morgonen har tillbragts med att lyssna på Debussy (Genialt! Genialt!) och rota omkring bland kläder för att förbereda utgång bland folk. Jag leker med textilier och sminkningar, strör lite glitter här, lägger till en fjäder där... och jag hade glömt hur mycket jag saknat det.
Ingen torgskräck i sikte när jag låter bli att ta det på allvar. Inga problem att röra vid dörrhantaget eller till och med öppna dörren. Hakuna matata.

Om jag skulle beskriva min stil i dag så skulle det förmodligen bli varité-älva med drag åt modern goth och kärlek till Holly Black.

Staden väntar!

22 okt. 2008

Efter lajvet

Här vet jag att jag borde skriva ett långt och utförligt inlägg om hur Blodspår var. Det tänker jag inte göra. Jag nöjer mig med att nämna att jag hade mer roligt än tråkigt och att det var mer bra än dåligt. Nästa lajv blir Frosthjärta - och där skall jag spela troll!

15 okt. 2008

Allt är lugnt

Skomakaren kunde laga mina gamla näbbstövlar. Jag har använt dem på lajv i tio år och de är som gjutna efter mina fötter, samt fluffigt fodrade. Nu står de nysmorda och väntar på morgondagen.
På stolen hänger min mantel som jag ägnade ett antal hela dagar med att sy. Innerfodret i indisk bomull, sedan fodrat med fleece, nästa lager lappar i filt och linne och sista lagret pälsspill löst påsytt. Jag blir dubbelt så bred och den ser liksom maffig ut.

Allt är packat. Vår käre norrlänning sitter på tåget hit. Vem som åker med vem, var och när är också ordnat. Jag har läst intrigerna. Pirret i magen växer till kaos till och från.

Nu gäller det bara att kunna släppa taget och spela.

14 okt. 2008

Fegstrumpa

I går var jag överbjuden till en granne och tillika lajvare som jag egentligen inte träffat utanför lajvvärlden förut. Jag var livrädd! Det är ju det där med jag i sammanhang med främmande personer som gör att risken för sociala klavertramp är stor. När som helst kan jag råka spotta ur mig något som får mig att framstå som ett miffo och som kommer att jaga mig för evig tid.

Som den där gången när jag satt och pratade om husdjur med en grupp tjejjer och vi kom in på smeknamn på de små liven. Jag berättade att min katt kallas "Tofflan". Tyvärr frågade de varför, varpå jag glatt svarade att "om man smörjer in foten i vaselin och sparkar hårt nog så ÄR det en toffla". Oj. Oj. Jag är van vid att man vet när jag skämtar. Att man inte tar det på allvar. De tog det på allvar och där fick jag psykopatstämpeln åter en gång.

Eller när jag lyckades säga att USA i alla fall har gjort en bra sak i ett främmande sällskap i Skövde... och svarade på följdfrågan "Vad?" med "Hiroshima". Stämningen blev genast så mycket frostigare.

Och jag förstår inte sådant här. Jag vet inte vad jag kan säga och inte kan säga. Jag vet inte vad som är okej i vilka sammanhang och jag kan inte läsa folks kroppspråk särskilt bra. Jag är dålig på kallprat och har gott om fördomar och åsikter som inte är särskilt politiskt korrekta. Mina skämt kan säkert i vissa kretsar anses både plumpa och upprörande och det är så svårt att avgöra var som vad är okej.
Egentligen borde jag kanske tänka som så att om folk tar illa upp så är de ändå inga potentiella vänner, men det går inte. Jag menar, en del av dem som blir stötta är säkert härliga människor som inte skulle ta illa upp om de kände mig bättre och visste när jag skämtade eller när jag inte var allvarlig.

Så ironiskt nog kommer jag nog bäst överrens med folk då jag undviker dem. Åter igen.

Kvällen blev i alla fall trevlig med snack, lajvpyssel och kladdkaka. Med lite tur har jag inte lyckats göra mig ännu en fiende.

För övrigt någon som minns vem Anders från Kumla är?

13 okt. 2008

Min syster, fru Lembke

I går gifte sig min lillasyster. Min lilla Nilla som aldrig riktigt blivit mer än tolv år i mina ögon, trots att hon fyllt tjugoett. Nu är hon inte fröken Pettersson längre, utan fru Lembke. Fru Lembke! Det är ju helt sinnessjukt... hm. Visste inte om jag skulle skriva "sinnessjukt häftigt" eller "sinnessjukt läskigt, så jag stannade vid "sinnessjukt."
Bilden ovan är från Nillas student, eftersom jag ännu inte fått se några foton från bröllopet, men de pussas ju i alla fall, vilket kändes passande.
Oavsett så är jag mest chockad, men inte förvånad. Massor med gratulationer till min syster såväl som Patrik som för länge sedan fångade hennes hjärta, och nu också hennes hand.

Men för helsike, Nilla, du är ju bara toooolv åååår!!!

10 okt. 2008

Eget bibliotek



Drömmen om ett eget bibliotek lever kvar i mig, lika tydligt som den gjorde redan för tio år sedan och för femton år sedan, kanske till och med tidigare än så. Hyllmeter efter hyllmeter i mörkt trä prydda med otaliga vackert inbundna volymer. De vackraste böckerna står i fina bokställ med framsidan ut mot betraktaren så att man verkligen kan njuta av omslaget. Här och var finns små drakar, kristallkulor och mystiska föremål. I glasmontrar skall de mest fantastiska handskrivna böckerna ligga uppslagna med en diskret belysning samman med relevanta föremål som kan härledas till skriften.
Mitt i rummet skall det stå ett biblioteksbord med sliten träskiva och en bekväm fåtölj, lagom nedsutten. Vid fotöljen skall det stå en golvlampa och det måste stå en stor kopp te på bordet. Under fötterna en orientalisk matta i dämpade färger.
Samma dröm. Mitt privata bibliotek i huvudet har sett likadant ut i alla tider och kommer förmodligen att göra det tills den dagen när jag dör.

Men vad har jag då? En och en halv dåligt organiserad bokhylla. Helst skulle jag vilja ha fler, men av någon anledning så ser sambon bokhyllor mest som dammsamlare och inser inte att de är de mest fantastiska föremålen i världen och att ur inredningssynpunkt finns det ingenting vackrare än en välsorterad bokhylla.

När jag blir stor skall jag bo någonstans där jag kan ha ett privat bibliotek, tills dess får mina stackars böcker ligga kvar i plastpåsar hos min mor, eller trängas i lågprishyllor från IKEA.

Förlåt böcker, jag lovar att gottgöra er.

9 okt. 2008

We're choosing the path between the stars

Nyförälskade människor är självgoda. Deras lyskraft är starkare än vår och därför anser de sig vara i sin fulla rätt att smutskasta allt som inte lyser lika kraftigt. De säger att det inte är i sin ordning att gräla så mycket som vi gör, de säger att det inte är okej att vara så olika, att man skall vara i symbios. De påstår att det inte är värt att kämpa så mycket för ett förhållande.
Jag säger att det är värt det.
De säger att allt bara skall falla på plats och sedan är livet en enda saga. Visst, det händer säkert vissa undantag och det är säkert fantastiskt. Jag har varit så blint vanvettsförälskad en gång i mitt liv, en enda gång. Det sög musten ur mig, tog all min energi som riktades mot den andre parten, ett halvt leende från honom gav mig lycka nog att leva i ett rus i dagar. Jag åt inte, jag sov knappt, resten av världen försvann. Det var underbart när det hände, men att leva så ett helt liv? Jag tror inte jag skulle ha klarat av det, jag skulle brinna ut till sist. Man måste landa någonstans också.
Jag har landat med min Faun. Jag var aldrig vanvettsförälskad i honom. Det växte fram. I början av förhållandet var jag inte ens kär, inte i vanliga mått mätt. Folk sa att jag borde göra slut för det, men jag känner mig själv. Jag visste att jag med tiden skulle älska honom och jag hade rätt. Känslan blir starkare hela tiden i stället för att falna och dö.
Vi grälar, vi är oense om det mesta, jag är olycklig stundtals, men oavsett så kommer det hela alltid fram till samma insikt:
Jag är lyckligare med honom än utan honom.

Ingen kan säga att det inte är värt att kämpa för.