6 nov. 2007

Sagan om Giger

En gång för länge sedan (några veckor sedan) fick jag ta hand om en katt åt en kompis på obestämd tid. Snurra hette katten och hon och Murkla hatade varandra från första stund och slogs som blådårar så fort de fick en chans. En näst intill ohållbar situation.

Så hände det sig natten mellan söndag och måndag att Snurra var ovanligt gosig. Hon slog sig ned i soffan (där hon för övrigt aldrig tidigare satt sin tass) och innan vi visste ordet av hade hon fött en unge. Mellan en halvtimme och en timme senare kom två ungar till, men dessa överlevde inte natten. Den första ungen var så liten och ful och då Snurra inte ens brydde sig särskilt mycket så fick jag klippa navelsträngen på honom.
Jag döpte honom till Giger, dels för att han var ful som en utomjording (eller kanske en demon) och dels för att han ser ut att bli randig och Giger rimmar ju på tiger... och diger.
Snurra var helt uppenbart för ung för kattungar och förstod inte alls vad hon skulle göra. Då och då satte hon sig på ungen så den skrek i högan sky. Jag fick hjälpa Giger att hitta spenar för att äta och på måndagen köpte jag mjölkersättning och en pipett så att han skulle få lite extra näring.
I dag hämtade min kompis pappa både Snurra och Giger. De skall bo hemma hos mitt ex Malte i Stockholm. Jag skickade med mjölkersättning och mat och ett långt brev om Giger. Det är konstigt hur en så ful liten pjuklarv fått mig helt ur spel. Jag älskar den äckliga lilla krabaten och ber till gudinnan att han skall klara sig. Om han gör det så hoppas jag att han en gång återvänder till mig.
Giger, en kämpe. Den fulaste kattungen i världen. All lycka till honom.

2 kommentarer:

  1. Heheh.. Jag fick rätt om att du skulle tycka om den! ;P

    SvaraRadera
  2. Tänk att någonting så pass litet och fult kan stjäla hela ens hjärta. Det är ganska förunderligt.

    SvaraRadera