29 sep. 2007

Magisk höst

Klockan är sju på morgonen och jag stod just och såg ut genom mitt köksfönster, hänförd av det faktum att nu är hösten här. Inte förr och inte senare, precis nu har min höst anlänt.
Det är dunkelt ute och parklyktornas runda klot på sina stolpar lyser fortfarande mjukt. På den regnvåta asfalten ligger drivor av löv och träden skiftar i grönt, rött, orange och gult. Jag hörde vinden och kände doften av regnvåt mylla som blandade sig med doften av mitt te med äpple och kanel som jag just bryggt.

Om en liten stund skall jag vira en mjuk halsduk om halsen och ta en långpromenad med hunden genom min höstvärld. När jag sedan kommer in, lite frusen, så kommer jag tappa upp ett varmt bad som ångar doften av rosor och sedan kura ihop mig bland soffkuddarna med den sista Harry Potter-boken.

Ja, gott folk, jag har inte läst den än. Den har länge legat i bokhyllan och först nu är tillfället rätt. Det finns ingen annan tid än hösten som lämpar sig så bra för magi och litterära resor till andra världar.

24 sep. 2007

Huvudologi


I Terry Pratchetts böcker pratar häxorna ofta om "huvudologi". Först trodde jag att det var väldigt likt psykologi, men häromdagen upptäckte jag en beskrivning av skillnaden mellan de olika lärorna.

Exemplet lyder som följande:
Om du går till en psykolog och säger att du är jagad av ett stort monster så kommer han ägna mycket tid åt att övertyga dig om att monstret inte finns.

Om du går till en huvudolog och säger att du är jagad av ett stort monster så kommer hon att ge dig en pall och en stor påk.

Med detta i åtanke så har jag nu köpt Zombie Survival Guide och läser för fullt. Jag vet redan varför en motorsåg inte är lika bra i verkligheten som på film och att det är att föredra att bo i lägenhet när zombierna dyker upp.

Mycket behändigt. Nu skall jag läsa vidare.

19 sep. 2007

Happy talk like a pirate day!

YAAARRRR!!

Jag tar pirathatten till Stockholm och sörjer över att jag är uppbokad och inte kan dra iväg för att lägga merparten av mina pengar på rom att inmundiga under kvällen.

Någon jäkla krog i Stockholm måste ju ha romdrinkar, inte sant?

18 sep. 2007

Robert Jordan död

Fick just ett SMS från min käre bror:

"Robert Jordan dog i förrgår. Tanken på alla fans som kanske aldrig får läsa slutet av WoT får mig att fnittra."

Nu fnittrar jag också.

17 sep. 2007

Dagarna går

Dagarna går förbi och jag får inte riktigt grepp om dem. Jag är fullbokad, som vanligt, men ändå känns det som om ingenting riktigt berör. Håller jag på att isolera mig själv inuti mitt eget huvud igen? Jag vet inte.

I helgen var jag uppe med lite folk på lajvområdet och jobbade. Det känns bra att saker går framåt där. Mycket bra, till och med. Nu måste jag bara få klart lajvhemsidorna också.

Har träffat mycket folk på senaste, känns det som. Har en stockholmsresa inplanerad också. Kommer att ta en fika med ett ex, inte vilket ex som helst utan EXET med versaler. Vi har inte sett varandra på åtta år och har inte något kvar gemensamt alls egentligen, men ändå driver nyfikenheten mig till att faktiskt ta den fikan.

Hemma har vi flyttat om, blivit av med helvetessoffan och jag har skaffat två möss. Just nu heter de Thalia-Xena och Imoen. Anledningen till dubbelnamnet är att jag inte helt bestämt mig än. De är underbara. Hoppar omkring och ser söta ut hela tiden.

För övrigt är jag osams med en gammal vän åter en gång. Det känns liksom som om vänskapen med åren blivit urvattnad och falsk. Han respekterar inte mig och jag respekterar inte honom. Den här gången kommer jag inte vara den som tar upp kontakten igen. Det känns inte som om det är värt det. Varför skall jag umgås med folk som inte gör mig glad? Svaret är att ingen anledning finns, jag har så många andra, bättre vänner som känns meningsfulla och ger mig utbyte.

På tal om meningsfulla människor så saknar jag Alv och längtar till helgens lajvområdesarbete då hon förhoppningsvis dyker upp. Det skulle komma en hög annat folk också och jag är själaglad för det i alla fall.

Måste skaffa en ny kudde. Den nya sängen är så mjuk att min gamla kudde är för stor. Vaknar med ont i nacken varje dag.

Jaha. Titta, världens mest ointressanta dagboksinlägg eftersom det inte innehåller något annat än just uppdateringar om mina dagar. Nåväl, nu har jag i alla fall skrivit och ni som inte orkar läsa får en bild att titta på i stället.

Det som verkligen trycker mig just nu kan jag inte skriva om. Typiskt.

Nu skall jag upp på stan och träffa Nna. Nna är bra.

8 sep. 2007

Som en dröm

Vi reser genom ett strålande vackert landskap, förbi några av mina favoritplatser vid min favoritsjö. Solen kastar långa skuggor och skapar guldmönster här och var. Jag njuter.
Sedan är vi framme.

Några björkar vid infarten. Till höger ligger ett svart, stort garage och rakt fram huset. Det är rött, med ett garage tillbyggt, två våningar och med träfärgad veranda och trätrapp. Taket är fräscht och allt ser så välskött ut. Så fint.

Inuti är allt ännu bättre. Det är nyrenoverat nästintill överallt. Köket är vitt. I vanliga fall hatar jag vitt, men jag älskar det här köket. Jag älskar dess blanka ytor, den nya spisen, de vackra skåpdörrarna. Jag älskar till och med diskmaskinen och jag älskar utsikten över trädgården och skogen på andra sidan vägen. Jag ser mig själv odla örter där på en hylla, och pysslar om dem medan maten puttrar på spisen eller brödet jäser i ugnen.

Matrummet separat. Träpanel på halva väggarna. Två fönster. Vackert. Vardagsrummet domineras av en öppen spis. En trappa upp. Avsatser i trappan där man kan ställa blommor. Till höger ligger badrummet. Det är litet med snedtak och inbyggda skåp.

Rakt fram från trappan sett ligger ett av de två sovrummen. Det är ganska litet, men utsikten är underbar. Träd och ängar. Jag kan se mig själv stiga upp ur sängen och se ut genom det fönstret varje morgon.
Och en klädkammare... en klädkammare! Precis vad jag behöver. Jag har för många kläder och där finns det gott om plats.
Nästa sovrum är lite större. Utsikt över vägen och skogen.
Så går man nedför trappan igen. En genomgång till det som en gång var ett varmgarage. Nu är halva området kalt med betonggolv och gott om plats för tvättstuga och halva garaget är ett fint rum där man kan kasta in en extrasäng åt gäster.

Huset eldas med vedpanna. Det är ungefär fem kilometer till närmsta busshållplats och längre till affären. Det finns ingen ladugård, ingen mark förutom trädgården och vägen ligger så nära att hunden kanske skulle traska ut på den och bli skadad, även fast det är lite trafik.

Jag tvekar. Jag kan se mig själv i huset. Jag kan se katten och hunden och sambon. Men jag tvekar, för jag vet vad det innebär att bo mitt ute i ingenstans. Jag vet hur jobbigt det kan vara på vintern och om vi tackar ja så flyttar vi in i december. Ingen bra start.
Och dessutom vill jag så förtvivlat ha djur om vi nu skall ut på landet. Jag vet inte. Det är det finaste hus jag någonsin tittat på, men läget är inte till hundra procent perfekt.

Hur borde jag egentligen ställa mig till perfektion i det här fallet?