Inbjudan till klassfest?

Ursäktar ni medan jag står här borta och växlar mellan att pipa förtjust och ge ifrån mig små skräckslagna ljud allt medan jag stirrar på kortet som just kom med posten?
Bra, tack.

"Inbjudan till klassfest"
står det.
Tio år har gått sedan jag gick ur nian. Tio år. Det är en ofantlig mängd tid som jag inte riktigt kan koppla till mig själv.

För tio år sedan var jag fortfarande en okysst hästtjej som låg någonstans i skalan under nördgänget. Jag var inte ens cool nog för att vara nörd. I stället tillhörde jag den där obestämbara fläcken av "De där" (bör uttalas med förakt) och jag smittade alla jag talade med. Jag levde mitt liv enbart genom böcker eller utanför skolan och jag hade just upptäckt Internet och skaffat min första mailadress.

För tio år sedan kom också vändningen.
På sommaren efter jag slutade nian åkte jag på min första chatfest. Passagens Exilens fest i Kalmar. Jag åkte dit med SHi och Louis Dracul. Båda har barn numera, den ena är gift. Jag minns att jag var livrädd för alla svartklädda människor i början och att de fick hota mig för att jag skulle sluta gömma mig och umgås med folk i stället.
Jag brukar se den festen som början på allt. Jag fick min första kyss, jag var inte nykter, jag insåg någonstans att "Vänta nu, får man klä sig hur man vill?" och var chockad, för högstadiet och stadierna innan dess hade hjärntvättat mig så fatalt.

1997. Samma år som jag började spela rollspel. Ett år innan jag började lajva och Drakontia startades. Tre år innan pappa dog. Två år innan alla exilare började dö som flugor (självmord, överdos, mord, olyckor).

1997. Samma år som jag började lyssna på David Bowie och mina största idoler innan var Nordman, Queen och Bon Jovi. Jag hade inget som helst självförtroende och trodde att jag mådde skit, men det var innan de verkliga monstren vaknade, vilket jag senare fick erfara den hårda vägen. Jag skrev jämt på den tiden.

Vad minns jag av min gamla klass? Jag minns att jag var kär i Edis för att han såg ut som en alv och att Pierre var den förste kille som gick ut med mig. Efteråt talade han inte med mig på ett år eller sådär, eftersom han blev retad när det kom ut i skolan att han sett Batman Forever med mig. Jag minns Ritelius underfundiga skämt och Emanuel som tänkte låna ut Excalibur till mig. Jag minns S'mbats helt fantastiska teckningar och språkkunskaper, samt att vi brukade byta Magic-kort (Jag spelade inte, jag bara samlade för de fina bildernas skull). Jag minns Wessman och Myr-Jimmy, den senare brukade vi vänskapligt mobba för att han var så kort. Sista året insåg jag plötsligt att han vuxit om mig. Jag minns så många detaljer, men jag minns inte så många dåliga saker. Man förtränger dem tydligen med åren.

Jag undrar om någon kommer på klassfesten? Jag undrar om någon egentligen vill återse den gamla klassen?

Själv kommer jag gå av ren nyfikenhet.

Tio år. Herregud.