Den stora modern

Jag har länge sökt efter ett mål och en mening, ett kall, en religion. Ingen har känts helt rätt, det har alltid varit något som hållit mig aningen distansierad utan att jag har kunnat sätta fingret på det.

Nu har jag fått mina järtecken och kallet har äntligen nått fram. Kallet från Den stora modern, Gaia, Moder Jord. Hon är min gudinna, hon är den enda gudinnan, även om alla gudinnor som folk någonsin dyrkat genom tiderna också varit inkarnationer av Henne. Givetvis existerar också Guden och alla manliga gudar genom tiderna är också inkarnationer av Honom. Ingen har rätt och ingen har fel i sin tro. De dyrkar bara olika inkarnationer. Jag vänder mig nu direkt till källan och skall ur dess klara vatten dricka djupt och sant.

Gudinnan

Gudinnan har tusentals namn
alla berättar de om henne
Om henne sjunger stjärnorna
under köldsvarta vinternätter
Om henne viskar solrosorna
på solglansiga fält

Det evigvaggande urtidshavet är hon
Vi är vattendropparna

En dag såg jag henne i en solstrimma
Som föll genom ett smalt fönster
Hon sträckte ut handen
Och sa: ”Jag är du!”

Av: Eta Christensson